1 § Den som är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och som

fyllt 18 år kan av allmän domstol kallas enligt 2-7 §§ denna lag för

att höras som vittne eller som målsägande i anledning av åklagarens

talan, om han vid kallelsen uppehåller sig i något av dessa länder.



Vad i 2-5, 7 och 8 §§ föreskrives i fråga om vittne eller målsägande

gäller i tillämpliga delar part eller ställföreträdare för part som

skall inställa sig personligen i mål eller ärende rörande vårdnaden om

barn, äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap och

som vid kallelsen är bosatt och uppehåller sig i land som anges i

första stycket.



2 § Kallelse får utfärdas endast om utsagan kan antagas få väsentlig

betydelse för utgången i målet och det är av väsentlig betydelse att

förhöret äger rum vid svensk domstol. Vid bedömande av om vittne eller

målsägande skall kallas beaktas målets vikt och de olägenheter den

kallade kan komma att orsakas genom resvägens längd eller eljest.



Kallelse till annan domstol än den vid vilken målet är anhängigt får

ske endast om det är oundgängligen nödvändigt.



3 § Kallelse utfärdas av domstolen. I kallelsen skall anges den

minsta tid från delgivning av kallelsen som vittnet eller målsäganden

har rätt att åtnjuta för att kunna iakttaga inställelse (kallelse

frist).



Uteblir den som kallats, får han hämtas till rätten, om han uppehåller

sig här i landet. Erinran härom skall intagas i kallelsen.



Påföljd för utevaro får ej åläggas den som delgivits kallelse efter

det att kallelsefristen börjat löpa.



4 § I fråga om förhör med vittne gäller utöver 36 kap. 3-6 §§

rättegångsbalken motsvarande bestämmelser i det land där vittnet är

bosatt.



5 § I fråga om skyldighet för den som höres som vittne eller målsägande

att förete skriftlig handling för rätten gäller utöver 38 kap. 2 §

rättegångsbalken motsvarande bestämmelser i det land där vittnet eller

målsäganden är bosatt.



Bestämmelsen om handräckning i 38 kap. 5 § rättegångsbalken äger ej

tillämpning i fråga om handling som innehas av någon som sägs i första

stycket, om ej handlingen finns här i landet.



6 § Ersättning till den som efter kallelse enligt denna lag inställt

sig som vittne eller målsägande utgår av allmänna medel. Ersättningen

skall innefatta skälig gottgörelse för kostnader för resa och

uppehälle samt för tidsspillan.



Förskott på ersättning för kostnader för resa och uppehälle lämnas i

samband med kallelsen.



Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av Kungl.

Maj:t.



7 § Den som efter kallelse inreser till Sverige för att höras som

vittne eller målsägande enligt denna lag får under sitt uppehåll här i

riket icke åtalas eller straffas och ej heller utlämnas till annat

land än det han kommer från på grund av brott som begåtts före

inresan, såvida han icke själv inför domstol samtyckt därtill eller

efter vittnes- eller målsägandeförhöret frivilligt stannat kvar här

under längre tid än femton dagar.



8 § Bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§ äger motsvarande tillämpning på

vittne eller målsägande som inställer sig utan särskild kallelse.



9 § Den som är bosatt här i landet och uppehåller sig här eller i

Danmark, Finland, Island eller Norge är skyldig att efter kallelse

inställa sig för att höras som vittne vid domstol i Danmark, Island

eller Norge eller som vittne eller målsägande vid domstol i Finland

enligt bestämmelserna i det landet. Detsamma gäller den som uppehåller

sig här i landet och är bosatt i Danmark, Finland, Island eller

Norge.



Den som är part eller ställföreträdare för part i mål eller ärende som

rör vårdnaden om barn, äktenskaplig börd eller faderskapet till barn

utom äktenskap är skyldig att under de förutsättningar som anges i

första stycket efter kallelse inställa sig personligen vid domstol i

Danmark, Finland, Island eller Norge.



10 § Beslut, varigenom domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge

för utevaro eller annan försummelse dömt den som avses i 9 § till

böter eller utdömt honom förelagt vite eller ålagt honom ersätta

rättegångskostnad, skall på begäran verkställas här i landet.



Böter och vite verkställes enligt lagen (1963:193) om samarbete med

Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff

m.m.



Lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på

privaträttens område äger tillämpning vid verkställighet av beslut att

ersätta rättegångskostnad. Lag (1977:599).



Övergångsbestämmelser



1975:297



Regeringen föreskriver dels att lagen (1974:752) om nordisk

vittnesplikt m.m. skall träda i kraft den 1 juli 1975 i förhållande

till Danmark, Finland och Norge, dels att lagen (1974:753) om ändring

i brottsbalken, lagen (1974:754) om ändring i lagen (1946:817) om

bevisupptagning vid utländsk domstol och lagen (1974:755) om ändring i

lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol skall träda i

kraft den 1 juli 1975.



1977:599



Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får

sättas i kraft i förhållande till två eller tre av de stater som anges

i 10 §.



1977:1004



Regeringen föreskriver att lagen (1977:599) om ändring i lagen

(1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. skall träda i kraft i

förhållande till Danmark, Finland och Norge den 1 januari 1978.



1998:317



Regeringen föreskriver att lagen (1974:752) om nordisk

vittnesplikt m.m. skall träda i kraft i förhållande till Island

den 1 juli 1998.