/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
Förenta nationernas konvention om immunitet för stater och
deras egendom, antagen den 2 december 2004, ska i
originaltexternas lydelse gälla som svensk lag.
Konventionens engelska text finns tillsammans med en svensk
översättning intagen som bilaga till denna lag. Konventionens
arabiska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter finns
tillgängliga på Regeringskansliet (Utrikesdepartementet).
Bilaga
United Nations Convention on Jurisdictional Immunities of
States and Their Property
The States Parties to the present Convention,
Considering that the jurisdictional immunities of States and
their property are generally accepted as a principle of
customary international law,
Having in mind the principles of international law embodied
in the Charter of the United Nations,
Believing that an international convention on the
jurisdictional immunities of States and their property would
enhance the rule of law and legal certainty, particularly in
dealings of States with natural or juridical persons, and
would contribute to the codification and development of
international law and the harmonization of practice in this
area,
Taking into account developments in State practice with
regard to the jurisdictional immunities of States and their
property,
Affirming that the rules of customary international law
continue to govern matters not regulated by the provisions of
the present Convention,
Have agreed as follows:
Part I Introduction
Article 1
Scope of the present Convention
The present Convention applies to the immunity of a State and
its property from the jurisdiction of the courts of another
State.
Article 2
Use of terms
1. For the purposes of the present Convention:
(a) “court” means any organ of a State, however named,
entitled to exercise judicial functions;
(b) “State” means:
(i) the State and its various organs of government;
(ii) constituent units of a federal State or political
subdivisions of the State, which are entitled to perform acts
in the exercise of sovereign authority, and are acting in
that capacity;
(iii) agencies or instrumentalities of the State or other
entities, to the extent that they are entitled to perform and
are actually performing acts in the exercise of sovereign
authority of the State;
(iv) representatives of the State acting in that capacity;
(c) “commercial transaction” means:
(i) any commercial contract or transaction for the sale of
goods or supply of services;
(ii) any contract for a loan or other transaction of a
financial nature, including any obligation of guarantee or of
indemnity in respect of any such loan or transaction;
(iii) any other contract or transaction of a commercial,
industrial, trading or professional nature, but not including
a contract of employment of persons.
2. In determining whether a contract or transaction is a
“commercial transaction” under paragraph 1 (c), reference
should be made primarily to the nature of the contract or
transaction, but its purpose should also be taken into
account if the parties to the contract or transaction have so
agreed, or if, in the practice of the State of the forum,
that purpose is relevant to determining the non-commercial
character of the contract or transaction.
3. The provisions of paragraphs 1 and 2 regarding the use of
terms in the present Convention are without prejudice to the
use of those terms or to the meanings which may be given to
them in other international instruments or in the internal
law of any State.
Article 3
Privileges and immunities not affected by the present
Convention
1. The present Convention is without prejudice to the
privileges and immunities enjoyed by a State under
international law in relation to the exercise of the
functions of:
(a) its diplomatic missions, consular posts, special
missions, missions to international organizations or
delegations to organs of international organizations or to
international conferences; and
(b) persons connected with them.
2. The present Convention is without prejudice to privileges
and immunities accorded under international law to heads of
State ratione personae.
3. The present Convention is without prejudice to the
immunities enjoyed by a State under international law with
respect to aircraft or space objects owned or operated by a
State.
Article 4
Non-retroactivity of the present Convention
Without prejudice to the application of any rules set forth
in the present Convention to which jurisdictional immunities
of States and their property are subject under international
law independently of the present Convention, the present
Convention shall not apply to any question of jurisdictional
immunities of States or their property arising in a
proceeding instituted against a State before a court of
another State prior to the entry into force of the present
Convention for the States concerned.
Part II General principles
Article 5
State immunity
A State enjoys immunity, in respect of itself and its
property, from the jurisdiction of the courts of another
State subject to the provisions of the present Convention.
Article 6
Modalities for giving effect to State immunity
1. A State shall give effect to State immunity under article
5 by refraining from exercising jurisdiction in a proceeding
before its courts against another State and to that end shall
ensure that its courts determine on their own initiative that
the immunity of that other State under article 5 is
respected.
2. A proceeding before a court of a State shall be considered
to have been instituted against another State if that other
State:
(a) is named as a party to that proceeding; or
(b) is not named as a party to the proceeding but the
proceeding in effect seeks to affect the property, rights,
interests or activities of that other State.
Article 7
Express consent to exercise of jurisdiction
1. A State cannot invoke immunity from jurisdiction in a
proceeding before a court of another State with regard to a
matter or case if it has expressly consented to the exercise
of jurisdiction by the court with regard to the matter or
case:
(a) by international agreement;
(b) in a written contract; or
(c) by a declaration before the court or by a written
communication in a specific proceeding.
2. Agreement by a State for the application of the law of
another State shall not be interpreted as consent to the
exercise of jurisdiction by the courts of that other State.
Article 8
Effect of participation in a proceeding before a court
1. A State cannot invoke immunity from jurisdiction in a
proceeding before a court of another State if it has:
(a) itself instituted the proceeding; or
(b) intervened in the proceeding or taken any other step
relating to the merits. However, if the State satisfies the
court that it could not have acquired knowledge of facts on
which a claim to immunity can be based until after it took
such a step, it can claim immunity based on those facts,
provided it does so at the earliest possible moment.
2. A State shall not be considered to have consented to the
exercise of jurisdiction by a court of another State if it
intervenes in a proceeding or takes any other step for the
sole purpose of:
(a) invoking immunity; or
(b) asserting a right or interest in property at issue in the
proceeding.
3. The appearance of a representative of a State before a
court of another State as a witness shall not be interpreted
as consent by the former State to the exercise of
jurisdiction by the court.
4. Failure on the part of a State to enter an appearance in a
proceeding before a court of another State shall not be
interpreted as consent by the former State to the exercise of
jurisdiction by the court.
Article 9
Counterclaims
1. A State instituting a proceeding before a court of another
State cannot invoke immunity from the jurisdiction of the
court in respect of any counterclaim arising out of the same
legal relationship or facts as the principal claim.
2. A State intervening to present a claim in a proceeding
before a court of another State cannot invoke immunity from
the jurisdiction of the court in respect of any counterclaim
arising out of the same legal relationship or facts as the
claim presented by the State.
3. A State making a counterclaim in a proceeding instituted
against it before a court of another State cannot invoke
immunity from the jurisdiction of the court in respect of the
principal claim.
Part III Proceedings in which State immunity cannot be
invoked
Article 10
Commercial transactions
1. If a State engages in a commercial transaction with a
foreign natural or juridical person and, by virtue of the
applicable rules of private international law, differences
relating to the commercial transaction fall within the
jurisdiction of a court of another State, the State cannot
invoke immunity from that jurisdiction in a proceeding
arising out of that commercial transaction.
2. Paragraph 1 does not apply:
(a) in the case of a commercial transaction between States;
or
(b) if the parties to the commercial transaction have
expressly agreed otherwise.
3. Where a State enterprise or other entity established by a
State which has an independent legal personality and is
capable of:
(a) suing or being sued; and
(b) acquiring, owning or possessing and disposing of
property, including property which that State has authorized
it to operate or manage, is involved in a proceeding which
relates to a commercial transaction in which that entity is
engaged, the immunity from jurisdiction enjoyed by that State
shall not be affected.
Article 11
Contracts of employment
1. Unless otherwise agreed between the States concerned, a
State cannot invoke immunity from jurisdiction before a court
of another State which is otherwise competent in a proceeding
which relates to a contract of employment between the State
and an individual for work performed or to be performed, in
whole or in part, in the territory of that other State.
2. Paragraph 1 does not apply if:
(a) the employee has been recruited to perform particular
functions in the exercise of governmental authority;
(b) the employee is:
(i) a diplomatic agent, as defined in the Vienna Convention
on Diplomatic Relations of 1961;
(ii) a consular officer, as defined in the Vienna Convention
on Consular Relations of 1963;
(iii) a member of the diplomatic staff of a permanent mission
to an international organization or of a special mission, or
is recruited to represent a State at an international
conference; or
(iv) any other person enjoying diplomatic immunity;
(c) the subject-matter of the proceeding is the recruitment,
renewal of employment or reinstatement of an individual;
(d) the subject-matter of the proceeding is the dismissal or
termination of employment of an individual and, as determined
by the head of State, the head of Government or the Minister
for Foreign Affairs of the employer State, such a proceeding
would interfere with the security interests of that State;
(e) the employee is a national of the employer State at the
time when the proceeding is instituted, unless this person
has the permanent residence in the State of the forum; or
(f) the employer State and the employee have otherwise agreed
in writing, subject to any considerations of public policy
conferring on the courts of the State of the forum exclusive
jurisdiction by reason of the subject-matter of the
proceeding.
Article 12
Personal injuries and damage to property
Unless otherwise agreed between the States concerned, a State
cannot invoke immunity from jurisdiction before a court of
another State which is otherwise competent in a proceeding
which relates to pecuniary compensation for death or injury
to the person, or damage to or loss of tangible property,
caused by an act or omission which is alleged to be
attributable to the State, if the act or omission occurred in
whole or in part in the territory of that other State and if
the author of the act or omission was present in that
territory at the time of the act or omission.
Article 13
Ownership, possession and use of property
Unless otherwise agreed between the States concerned, a State
cannot invoke immunity from jurisdiction before a court of
another State which is otherwise competent in a proceeding
which relates to the determination of:
(a) any right or interest of the State in, or its possession
or use of, or any obligation of the State arising out of its
interest in, or its possession or use of, immovable property
situated in the State of the forum;
(b) any right or interest of the State in movable or
immovable property arising by way of succession, gift or bona
vacantia; or
(c) any right or interest of the State in the administration
of property, such as trust property, the estate of a bankrupt
or the property of a company in the event of its winding up.
Article 14
Intellectual and industrial property
Unless otherwise agreed between the States concerned, a State
cannot invoke immunity from jurisdiction before a court of
another State which is otherwise competent in a proceeding
which relates to:
(a) the determination of any right of the State in a patent,
industrial design, trade name or business name, trademark,
copyright or any other form of intellectual or industrial
property which enjoys a measure of legal protection, even if
provisional, in the State of the forum; or
(b) an alleged infringement by the State, in the territory of
the State of the forum, of a right of the nature mentioned in
subparagraph (a) which belongs to a third person and is
protected in the State of the forum.
Article 15
Participation in companies or other collective bodies
1. A State cannot invoke immunity from jurisdiction before a
court of another State which is otherwise competent in a
proceeding which relates to its participation in a company or
other collective body, whether incorporated or
unincorporated, being a proceeding concerning the
relationship between the State and the body or the other
participants therein, provided that the body:
(a) has participants other than States or international
organizations; and
(b) is incorporated or constituted under the law of the State
of the forum or has its seat or principal place of business
in that State.
2. A State can, however, invoke immunity from jurisdiction in
such a proceeding if the States concerned have so agreed or
if the parties to the dispute have so provided by an
agreement in writing or if the instrument establishing or
regulating the body in question contains provisions to that
effect.
Article 16
Ships owned or operated by a State
1. Unless otherwise agreed between the States concerned, a
State which owns or operates a ship cannot invoke immunity
from jurisdiction before a court of another State which is
otherwise competent in a proceeding which relates to the
operation of that ship if, at the time the cause of action
arose, the ship was used for other than government non-
commercial purposes.
2. Paragraph 1 does not apply to warships, or naval
auxiliaries, nor does it apply to other vessels owned or
operated by a State and used, for the time being, only on
government non-commercial service.
3. Unless otherwise agreed between the States concerned, a
State cannot invoke immunity from jurisdiction before a court
of another State which is otherwise competent in a proceeding
which relates to the carriage of cargo on board a ship owned
or operated by that State if, at the time the cause of action
arose, the ship was used for other than government non-
commercial purposes.
4. Paragraph 3 does not apply to any cargo carried on board
the ships referred to in paragraph 2, nor does it apply to
any cargo owned by a State and used or intended for use
exclusively for government non-commercial purposes.
5. States may plead all measures of defence, prescription and
limitation of liability which are available to private ships
and cargoes and their owners.
6. If in a proceeding there arises a question relating to the
government and non-commercial character of a ship owned or
operated by a State or cargo owned by a State, a certificate
signed by a diplomatic representative or other competent
authority of that State and communicated to the court shall
serve as evidence of the character of that ship or cargo.
Article 17
Effect of an arbitration agreement
If a State enters into an agreement in writing with a foreign
natural or juridical person to submit to arbitration
differences relating to a commercial transaction, that State
cannot invoke immunity from jurisdiction before a court of
another State which is otherwise competent in a proceeding
which relates to:
(a) the validity, interpretation or application of the
arbitration agreement;
(b) the arbitration procedure; or
(c) the confirmation or the setting aside of the award,
unless the arbitration agreement otherwise provides.
Part IV State immunity from measures of constraint in
connection with proceedings before a court
Article 18
State immunity from prejudgment measures of constraint
No pre-judgment measures of constraint, such as attachment or
arrest, against property of a State may be taken in
connection with a proceeding before a court of another State
unless and except to the extent that:
(a) the State has expressly consented to the taking of such
measures as indicated:
(i) by international agreement;
(ii) by an arbitration agreement or in a written contract; or
(iii) by a declaration before the court or by a written
communication after a dispute between the parties has arisen;
or
(b) the State has allocated or earmarked property for the
satisfaction of the claim which is the object of that
proceeding.
Article 19
State immunity from post-judgment measures of constraint
No post-judgment measures of constraint, such as attachment,
arrest or execution, against property of a State may be taken
in connection with a proceeding before a court of another
State unless and except to the extent that:
(a) the State has expressly consented to the taking of such
measures as indicated:
(i) by international agreement;
(ii) by an arbitration agreement or in a written contract; or
(iii) by a declaration before the court or by a written
communication after a dispute between the parties has arisen;
or
(b) the State has allocated or earmarked property for the
satisfaction of the claim which is the object of that
proceeding; or
(c) it has been established that the property is specifically
in use or intended for use by the State for other than
government non-commercial purposes and is in the territory of
the State of the forum, provided that postjudgment measures
of constraint may only be taken against property that has a
connection with the entity against which the proceeding was
directed.
Article 20
Effect of consent to jurisdiction to measures of constraint
Where consent to the measures of constraint is required under
articles 18 and 19, consent to the exercise of jurisdiction
under article 7 shall not imply consent to the taking of
measures of constraint.
Article 21
Specific categories of property
1. The following categories, in particular, of property of a
State shall not be considered as property specifically in use
or intended for use by the State for other than government
non-commercial purposes under article 19, subparagraph (c):
(a) property, including any bank account, which is used or
intended for use in the performance of the functions of the
diplomatic mission of the State or its consular posts,
special missions, missions to international organizations or
delegations to organs of international organizations or to
international conferences;
(b) property of a military character or used or intended for
use in the performance of military functions;
(c) property of the central bank or other monetary authority
of the State;
(d) property forming part of the cultural heritage of the
State or part of its archives and not placed or intended to
be placed on sale;
(e) property forming part of an exhibition of objects of
scientific, cultural or historical interest and not placed or
intended to be placed on sale.
2. Paragraph 1 is without prejudice to article 18 and article
19, subparagraphs (a) and (b).
Part V Miscellaneous provisions
Article 22
Service of process
1. Service of process by writ or other document instituting a
proceeding against a State shall be effected:
(a) in accordance with any applicable international
convention binding on the State of the forum and the State
concerned; or
(b) in accordance with any special arrangement for service
between the claimant and the State concerned, if not
precluded by the law of the State of the forum; or
(c) in the absence of such a convention or special
arrangement:
(i) by transmission through diplomatic channels to the
Ministry of Foreign Affairs of the State concerned; or
(ii) by any other means accepted by the State concerned, if
not precluded by the law of the State of the forum.
2. Service of process referred to in paragraph 1 (c) (i) is
deemed to have been effected by receipt of the documents by
the Ministry of Foreign Affairs.
3. These documents shall be accompanied, if necessary, by a
translation into the official language, or one of the
official languages, of the State concerned.
4. Any State that enters an appearance on the merits in a
proceeding instituted against it may not thereafter assert
that service of process did not comply with the provisions of
paragraphs 1 and 3.
Article 23
Default judgment
1. A default judgment shall not be rendered against a State
unless the court has found that:
(a) the requirements laid down in article 22, paragraphs 1
and 3, have been complied with;
(b) a period of not less than four months has expired from
the date on which the service of the writ or other document
instituting a proceeding has been effected or deemed to have
been effected in accordance with article 22, paragraphs 1 and
2; and
(c) the present Convention does not preclude it from
exercising jurisdiction.
2. A copy of any default judgment rendered against a State,
accompanied if necessary by a translation into the official
language or one of the official languages of the State
concerned, shall be transmitted to it through one of the
means specified in article 22, paragraph 1, and in accordance
with the provisions of that paragraph.
3. The time-limit for applying to have a default judgment set
aside shall not be less than four months and shall begin to
run from the date on which the copy of the judgment is
received or is deemed to have been received by the State
concerned.
Article 24
Privileges and immunities during court proceedings
1. Any failure or refusal by a State to comply with an order
of a court of another State enjoining it to perform or
refrain from performing a specific act or to produce any
document or disclose any other information for the purposes
of a proceeding shall entail no consequences other than those
which may result from such conduct in relation to the merits
of the case. In particular, no fine or penalty shall be
imposed on the State by reason of such failure or refusal.
2. A State shall not be required to provide any security,
bond or deposit, however described, to guarantee the payment
of judicial costs or expenses in any proceeding to which it
is a respondent party before a court of another State.
Part VI Final clauses
Article 25
Annex
The annex to the present Convention forms an integral part of
the Convention.
Article 26
Other international agreements
Nothing in the present Convention shall affect the rights and
obligations of States Parties under existing international
agreements which relate to matters dealt with in the present
Convention as between the parties to those agreements.
Article 27
Settlement of disputes
1. States Parties shall endeavour to settle disputes
concerning the interpretation or application of the present
Convention through negotiation.
2. Any dispute between two or more States Parties concerning
the interpretation or application of the present Convention
which cannot be settled through negotiation within six months
shall, at the request of any of those States Parties, be
submitted to arbitration. If, six months after the date of
the request for arbitration, those States Parties are unable
to agree on the organization of the arbitration, any of those
States Parties may refer the dispute to the International
Court of Justice by request in accordance with the Statute of
the Court.
3. Each State Party may, at the time of signature,
ratification, acceptance or approval of, or accession to, the
present Convention, declare that it does not consider itself
bound by paragraph 2. The other States Parties shall not be
bound by paragraph 2 with respect to any State Party which
has made such a declaration.
4. Any State Party that has made a declaration in accordance
with paragraph 3 may at any time withdraw that declaration by
notification to the Secretary-General of the United Nations.
Article 28
Signature
The present Convention shall be open for signature by all
States until 17 January 2007, at United Nations Headquarters,
New York.
Article 29
Ratification, acceptance, approval or accession
1. The present Convention shall be subject to ratification,
acceptance or approval.
2. The present Convention shall remain open for accession by
any State.
3. The instruments of ratification, acceptance, approval or
accession shall be deposited with the Secretary-General of
the United Nations.
Article 30
Entry into force
1. The present Convention shall enter into force on the
thirtieth day following the date of deposit of the thirtieth
instrument of ratification, acceptance, approval or accession
with the Secretary-General of the United Nations.
2. For each State ratifying, accepting, approving or acceding
to the present Convention after the deposit of the thirtieth
instrument of ratification, acceptance, approval or
accession, the Convention shall enter into force on the
thirtieth day after the deposit by such State of its
instrument of ratification, acceptance, approval or
accession.
Article 31
Denunciation
1. Any State Party may denounce the present Convention by
written notification to the Secretary-General of the United
Nations.
2. Denunciation shall take effect one year following the date
on which notification is received by the Secretary-General of
the United Nations. The present Convention shall, however,
continue to apply to any question of jurisdictional
immunities of States or their property arising in a
proceeding instituted against a State before a court of
another State prior to the date on which the denunciation
takes effect for any of the States concerned.
3. The denunciation shall not in any way affect the duty of
any State Party to fulfil any obligation embodied in the
present Convention to which it would be subject under
international law independently of the present Convention.
Article 32
Depositary and notifications
1. The Secretary-General of the United Nations is designated
the depositary of the present Convention.
2. As depositary of the present Convention, the Secretary-
General of the United Nations shall inform all States of the
following:
(a) signatures of the present Convention and the deposit of
instruments of ratification, acceptance, approval or
accession or notifications of denunciation, in accordance
with articles 29 and 31;
(b) the date on which the present Convention will enter into
force, in accordance with article 30;
(c) any acts, notifications or communications relating to the
present Convention.
Article 33
Authentic texts
The Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish
texts of the present Convention are equally authentic.
IN WITNESS WHEREOF, the undersigned, being duly authorized
thereto by their respective Governments, have signed this
Convention opened for signature at United Nations
Headquarters in New York on 17 January 2005.
Annex to the Convention
Understandings with respect to certain provisions of the
Convention
The present annex is for the purpose of setting out
understandings relating to the provisions concerned.
With respect to article 10
The term “immunity” in article 10 is to be understood in the
context of the present Convention as a whole.
Article 10, paragraph 3, does not prejudge the question of
“piercing the corporate veil”, questions relating to a
situation where a State entity has deliberately
misrepresented its financial position or subsequently reduced
its assets to avoid satisfying a claim, or other related
issues.
With respect to article 11
The reference in article 11, paragraph 2 (d), to the
“security interests” of the employer State is intended
primarily to address matters of national security and the
security of diplomatic missions and consular posts.
Under article 41 of the 1961 Vienna Convention on Diplomatic
Relations and article 55 of the 1963 Vienna Convention on
Consular Relations, all persons referred to in those articles
have the duty to respect the laws and regulations, including
labour laws, of the host country. At the same time, under
article 38 of the 1961 Vienna Convention on Diplomatic
Relations and article 71 of the 1963 Vienna Convention on
Consular Relations, the receiving State has a duty to
exercise its jurisdiction in such a manner as not to
interfere unduly with the performance of the functions of the
mission or the consular post.
With respect to articles 13 and 14
The expression “determination” is used to refer not only to
the ascertainment or verification of the existence of the
rights protected, but also to the evaluation or assessment of
the substance, including content, scope and extent, of such
rights.
With respect to article 17
The expression “commercial transaction” includes investment
matters.
With respect to article 19
The expression “entity” in subparagraph (c) means the State
as an independent legal personality, a constituent unit of a
federal State, a subdivision of a State, an agency or
instrumentality of a State or other entity, which enjoys
independent legal personality.
The words “property that has a connection with the entity” in
subparagraph (c) are to be understood as broader than
ownership or possession.
Article 19 does not prejudge the question of “piercing the
corporate veil”, questions relating to a situation where a
State entity has deliberately misrepresented its financial
position or subsequently reduced its assets to avoid
satisfying a claim, or other related issues.
Förenta nationernas konvention om immunitet för stater och
deras egendom
De stater som är parter i denna konvention,
som beaktar att immunitet för stater och deras egendom är
allmänt erkänd som internationell sedvanerätt,
som beaktar de folkrättsliga principerna som uttrycks i
Förenta nationernas stadga,
som anser att en internationell konvention om immunitet för
stater och deras egendom skulle stärka rättsstatens principer
och höja rättssäkerheten, särskilt i staternas relationer med
fysiska och juridiska personer, och bidra till kodifiering
och vidareutveckling av folkrätten och till harmonisering av
praxis på detta område,
som beaktar utvecklingen i statspraxis avseende immunitet mot
domsrätt för stater och deras egendom,
som bekräftar att folkrättens sedvanerättsliga regler
fortsätter att gälla i frågor som inte regleras av
bestämmelserna i denna konvention
har kommit överens om följande.
Del I Inledning
Artikel 1
Konventionens tillämpningsområde
Denna konvention rör immunitet för en stat och dess egendom
mot en annan stats domstolars domsrätt.
Artikel 2
Definitioner
1. I denna konvention avses med
(a) domstol: varje statligt organ, oavsett benämning, som är
behörigt att utöva rättsliga funktioner,
(b) stat:
(i) staten och dess olika offentliga organ,
(ii) en förbundsstats delstater eller en stats underenheter
som har rätt att vidta åtgärder i myndighetsutövning och som
handlar i denna egenskap,
(iii) statliga organ eller andra enheter, i den mån de har
rätt att vidta och faktiskt vidtar åtgärder i statens
suveräna myndighetsutövning, samt
(iv) statens företrädare när de handlar i denna egenskap,
(c) affärstransaktion:
(i) affärsavtal eller transaktion avseende försäljning av
varor eller tillhandahållande av tjänster,
(ii) avtal om lån eller annan transaktion av finansiell
natur, innefattande garanti- eller ersättningsförpliktelse
avseende sådant lån eller sådan transaktion,
(iii) annat avtal eller transaktion av affärsmässig,
industriell, handelsmässig eller yrkesmässig natur, dock inte
anställningskontrakt.
2. Vid fastställande av om ett avtal eller en transaktion är
en affärstransaktion i den bemärkelse som avses i punkt 1
(c), ska först och främst avtalets eller transaktionens natur
beaktas, men dess syfte bör även beaktas, om avtals- eller
transaktionsparterna har kommit överens om det eller om i
forumstatens praxis detta syfte är av betydelse för att
fastställa om avtalet eller transaktionen är av icke-
kommersiell natur.
3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 om användning av
begrepp i denna konvention inverkar inte på deras användning
eller på den betydelse de kan ha i andra internationella
instrument eller i en stats interna lagstiftning.
Artikel 3
Privilegier och immunitet som inte berörs av denna konvention
1. Denna konvention påverkar inte privilegier och immunitet
som enligt folkrätten åtnjuts av en stat med avseende på
funktioner som utövas av:
(a) statens diplomatiska beskickningar, konsulat, särskilda
diplomatiska uppdrag, representationer vid internationella
organisationer eller delegationer vid organ i internationella
organisationer eller vid internationella konferenser, eller
(b) personer med anknytning till dem.
2. Denna konvention berör inte privilegier och immunitet som
enligt folkrätten tillkommer statschefer ratione personae.
3. Denna konvention berör inte immunitet som enligt
folkrätten åtnjuts av en stat avseende luftfartyg eller
rymdföremål som ägs eller drivs av en stat.
Artikel 4
Konventionens icke-retroaktiva verkan
Utan att inverka på tillämpningen av regler i denna
konvention som, oberoende av konventionen, gäller för staters
och deras egendoms immunitet mot domsrätt enligt folkrätten,
ska konventionen inte tilllämpas på någon fråga om immunitet
mot domsrätt för stater och deras egendom som uppkommer i
förbindelse med talan som väcks mot en stat vid en domstol i
en annan stat före konventionens ikraftträdande för de
berörda staterna.
Del II Allmänna principer
Artikel 5
Statsimmunitet
En stat åtnjuter immunitet för sig själv och sin egendom mot
en annan stats domstolars domsrätt enligt vad som anges i
denna konvention.
Artikel 6
Närmare bestämmelser för att ge verkan åt statsimmunitet
1. En stat ska ge verkan åt principen om statsimmunitet i
artikel 5 genom att avhålla sig från att utöva domsrätt vid
sina domstolar i ett förfarande mot en annan stat och ska i
detta syfte se till att dess domstolar på eget initiativ
fastställer att den andra statens immunitet enligt artikel 5
respekteras.
2. Talan som väckts vid en domstol i en stat ska anses vara
riktad mot en annan stat, om denna andra stat
(a) anges som part i målet, eller
(b) inte anges som part i målet, men talan faktiskt är riktad
mot den andra statens egendom, rättigheter, intressen eller
verksamhet.
Artikel 7
Uttryckligt medgivande till utövande av domsrätt
1. En stat får inte åberopa immunitet i ett förfarande vid en
annan stats domstol rörande ett ärende eller ett mål, om
staten uttryckligen har medgivit att domstolen utövar
domsrätt i ärendet eller målet
(a) genom en internationell överenskommelse,
(b) genom ett skriftlig avtal, eller
(c) genom en förklaring till domstolen eller genom ett
skriftligt meddelande i ett visst mål.
2. En stats medgivande till att en annan stats lagstiftning
ska tillämpas, ska inte tolkas som ett samtycke till att den
andra statens domstolar utövar domsrätt.
Artikel 8
Verkan av deltagande i ett förfarande vid en domstol
1. En stat får inte åberopa immunitet i ett mål inför en
annan stats domstol
(a) om den själv har väckt talan, eller
(b) om den har intervenerat i målet eller vidtagit andra
åtgärder som avser sakfrågan. Om staten kan visa för
domstolen att den inte hade kunnat få reda på de
omständigheter som ett anspråk på immunitet kan grundas på,
innan den vidtog en sådan åtgärd, får den emellertid begära
immunitet med stöd av dessa omständigheter, om den gör detta
så snart som möjligt.
2. En stat ska inte anses ha medgivit att en annan stats
domstol utövar domsrätt, om den intervenerar i ett mål eller
vidtar andra åtgärder uteslutande för att
(a) åberopa immunitet, eller
(b) hävda rättighet eller ägarintresse i den egendom saken
gäller.
3. Att en stats företrädare uppträder som vittne vid en
domstol i en annan stat ska inte tolkas som att förstnämnda
stat medger att domstolen utövar domsrätt.
4. Att en stat inte uppträder i ett förfarande vid en annan
stats domstol ska inte tolkas som att förstnämnda stat medger
att domstolen utövar domsrätt.
Artikel 9
Genkäromål
1. En stat som väcker talan vid en annan stats domstol får
inte åberopa immunitet mot domstolens domsrätt avseende ett
genkäromål grundat på samma rättsliga förhållanden eller
omständigheter som huvudkäromålet.
2. En stat som intervenerar för att framställa ett krav i ett
förfarande vid en annan stats domstol får inte åberopa
immunitet mot domstolens domsrätt avseende ett genkäromål som
grundas på samma rättsliga förhållanden eller omständigheter
som det krav som staten har framställt.
3. En stat som väcker ett genkäromål i ett förfarande som
inletts mot den vid en annan stats domstol får inte åberopa
immunitet mot domstolens domsrätt avseende huvudkäromålet.
Del III Förfaranden där statsimmunitet inte får åberopas
Artikel 10
Affärstransaktioner
1. Om en stat deltar i en affärstransaktion med en utländsk
fysisk eller juridisk person och om eventuella tvister enligt
tillämpliga internationella privaträttsliga regler i
anledning av affärstransaktionen faller under en annan stats
domstols behörighet, får staten inte åberopa immunitet mot
denna behörighet i ett mål som härrör från den
affärstransaktionen.
2. Punkt 1 gäller inte vid
(a) affärstransaktioner mellan stater, eller
(b) om parterna i affärstransaktionen uttryckligen har
avtalat något annat.
3. Om ett statligt företag eller en annan av en stat
upprättad enhet som är ett självständigt rättssubjekt och har
rättslig förmåga att
(a) stämma eller stämmas,
(b) förvärva, äga eller besitta och avyttra egendom,
däribland egendom som staten har bemyndigat företaget eller
enheten att driva eller förvalta, är part i ett mål som
härrör från en affärstransaktion i vilken enheten i fråga
deltar, ska detta inte påverka statens immunitet mot
domsrätt.
Artikel 11
Anställningskontrakt
1. Om inte annat har avtalats mellan de berörda staterna, får
en stat inte åberopa immunitet mot domsrätt vid en annan
stats domstol om domstolen för övrigt är behörig i ett
förfarande gällande anställningskontrakt mellan staten och en
enskild person för arbete som helt eller delvis utförs eller
ska utföras inom den andra statens territorium.
2. Punkt 1 gäller inte
(a) om arbetstagaren är anställd för att utföra bestämda
uppgifter i offentlig myndighetsutövning, eller
(b) om arbetstagaren är
(i) en diplomatisk företrädare enligt definitionen i 1961 års
Wienkonvention om diplomatiska förbindelser,
(ii) en konsul enligt definitionen i 1963 års Wienkonvention
om konsulära förbindelser, eller
(iii) ingår i den diplomatiska personalen i en ständig
representation vid en internationell organisation eller i ett
särskilt diplomatiskt uppdrag eller är anställd som
företrädare för en stat vid en internationell konferens,
eller
(iv) varje annan person som åtnjuter diplomatisk immunitet,
(c) om sakfrågan gäller anställning, förlängning av
anställningsförhållanden för eller återanställning av en
enskild person,
(d) om sakfrågan gäller en persons avskedande eller
uppsägning och, enligt beslut av statschef, regeringschef
eller utrikesminister i den anställande staten, ett sådant
förfarande skulle komma i konflikt med statens
säkerhetsintressen,
(e) om arbetstagaren är medborgare i arbetsgivarstaten vid
den tidpunkt när talan väcks, om inte personen i fråga är
permanent bosatt i forumstaten, eller
(f) om arbetsgivarstaten och arbetstagaren skriftligen har
avtalat något annat, med mindre forumstatens domstolar med
hänsyn till ordre public i landet har exklusiv behörighet på
grund av sakfrågan i målet.
Artikel 12
Person- och sakskada
Om inte annat har avtalats mellan de berörda staterna, får en
stat inte åberopa immunitet mot domsrätt vid en annan stats
domstol om domstolen för övrigt är behörig i mål som gäller
ekonomisk ersättning till följd av dödsfall eller personskada
eller sakskada eller förlust av materiell egendom, som
förorsakats av en handling eller en underlåtenhet som påstås
kunna hänföras till staten, om handlingen eller
underlåtenheten helt eller delvis har skett inom den andra
statens territorium och om upphovsmannen till handlingen
eller underlåtenheten befann sig inom detta territorium när
handlingen eller underlåtenheten ägde rum.
Artikel 13
Ägande, besittning och användning av egendom
Om inte annat har avtalats mellan de berörda staterna, får en
stat inte åberopa immunitet mot domsrätt vid en annan stats
domstol, om domstolen för övrigt är behörig i mål som gäller
fastställande av
(a) statens rättigheter eller ägarintressen i, eller dess
besittning eller användning av, eller förpliktelse som följer
av dess ägarintresse i, eller besittning eller användning av
fast egendom i forumstaten,
(b) statens rättigheter eller ägarintressen i lös eller fast
egendom som härrör från arv, gåva eller egendom som saknar
ägare, eller
(c) statens rättigheter eller ägarintressen i fråga om
förvaltning av egendom, såsom stiftelsers egendom, konkursbon
eller ett företags egendom vid dess avveckling.
Artikel 14
Immaterialrätt
Om inte annat har avtalats mellan de berörda staterna, får en
stat inte åberopa immunitet mot domsrätt vid en annan stats
domstol, om domstolen för övrigt är behörig i mål som gäller
(a) fastställande av statens rättigheter till patent,
industriella mönster, firmamärken eller firmanamn,
varumärken, upphovsrätt eller någon annan form av
immateriella rättigheter som åtnjuter ett visst, om än
tillfälligt, rättsligt skydd i forumstaten, eller
(b) en påstådd kränkning av staten inom forumstatens
territorium av en rättighet av det slag som nämns i littera
(a) ovan som tillhör en tredje person och som är skyddad i
forumstaten.
Artikel 15
Deltagande i bolag eller andra associationsrättsliga subjekt
1. En stat får inte åberopa immunitet mot domsrätt vid en
annan stats domstol om domstolen för övrigt är behörig i mål
som gäller statens deltagande i ett bolag eller i ett annat
associationsrättsligt subjekt, oavsett om subjektet är en
juridisk person eller inte och saken gäller förhållandet
mellan staten och subjektet eller dess övriga deltagare, om
subjektet
(a) har deltagare som varken är stater eller internationella
organisationer, och
(b) är registrerat eller stiftat enligt forumstatens
lagstiftning eller har sitt säte eller sin huvudsakliga
verksamhet där.
2. En stat får dock åberopa immunitet i ett sådant mål om de
berörda staterna har kommit överens om det eller om de
tvistande parterna har kommit överens om det genom ett
skriftligt avtal eller om det i den urkund som upprättar
eller reglerar subjektet i fråga ingår bestämmelser med denna
verkan.
Artikel 16
Fartyg som ägs eller drivs av en stat
1. Om inte annat har avtalats mellan de berörda staterna, får
en stat som äger eller driver ett fartyg inte åberopa
immunitet mot domsrätt vid en annan stats domstol om
domstolen för övrigt är behörig i mål som gäller driften av
fartyget, om fartyget då den tvistiga händelsen inträffade
användes för andra än statliga icke-kommersiella syften.
2. Punkt 1 gäller inte krigsfartyg eller militära hjälpfartyg
eller andra fartyg som ägs eller drivs av en stat och som vid
den aktuella tidpunkten används uteslutande i statlig icke-
kommersiell trafik.
3. Om inte annat har avtalats mellan de berörda staterna, får
en stat inte åberopa immunitet mot domsrätt vid en annan
stats domstol om domstolen för övrigt är behörig i mål som
gäller transport av gods ombord på ett fartyg som ägs eller
drivs av den staten, om fartyget vid den tidpunkt när den
tvistiga händelsen inträffade användes för andra än statliga
icke-kommersiella syften.
4. Punkt 3 gäller inte gods som transporteras ombord på
fartyg som avses i punkt 2 eller gods som ägs av en stat och
som används eller är avsedd att användas uteslutande för
statliga icke-kommersiella syften.
5. Stater får åberopa alla de medel för att bestrida, hävda
preskription och begränsat ersättningsansvar som står till
buds avseende privata fartyg och gods och deras ägare.
6. Om det i ett mål uppstår fråga om ett fartygs status som
statsfartyg av icke-kommersiellt slag och fartyget ägs eller
drivs av en stat eller om gods som ägs av staten, ska ett
intyg utfärdat av en diplomatisk företrädare eller av en
annan behörig myndighet från staten i fråga och som framförs
till domstolen tjäna som bevis på fartygets eller godsets
status.
Artikel 17
Verkan av skiljedomsavtal
Om en stat ingår ett skriftligt avtal med en utländsk fysisk
eller juridisk person om att hänskjuta till skiljedom tvister
som hänför sig till en affärstransaktion, får den inte
åberopa immunitet mot domsrätt vid en annan stats domstol om
domstolen för övrigt är behörig i mål som gäller
(a) skiljedomsavtalets giltighet, tolkning eller tillämpning,
(b) skiljedomsförfarandet, eller
(c) bekräftelse eller åsidosättande av skiljedomsutslaget, om
inte annat bestämts i skiljedomsavtalet.
Del IV Staters immunitet mot tvångsåtgärder i samband med
domstolsförfaranden
Artikel 18
Statsimmunitet mot tvångsåtgärder före dom
Inga tvångsåtgärder före dom, såsom kvarstad, avseende en
stats egendom får vidtas i samband med ett mål vid en domstol
i en annan stat, om inte och endast i den utsträckning
(a) staten uttryckligen har givit sitt samtycke till att
sådana åtgärder vidtas
(i) genom ett internationellt avtal,
(ii) genom ett skiljedomsavtal eller genom ett skriftligt
kontrakt, eller
(iii) genom en förklaring till domstolen eller ett skriftligt
meddelande efter det att en tvist mellan parterna har
uppstått, eller
(b) staten har avsatt eller reserverat egendom för
gottgörelse av det krav som målet rör.
Artikel 19
Statsimmunitet mot tvångsåtgärder efter dom
Inga tvångsåtgärder efter dom, såsom kvarstad eller
utmätning, avseende en stats egendom får vidtas i samband med
ett mål vid en domstol i en annan stat, om inte och endast i
den utsträckning
(a) staten uttryckligen har givit sitt samtycke till att
sådana åtgärder vidtas
(i) genom ett internationellt avtal,
(ii) genom ett skiljedomsavtal eller genom ett skriftligt
kontrakt, eller
(iii) genom en förklaring till domstolen eller ett skriftligt
meddelande efter det att en tvist mellan parterna har
uppstått, eller
(b) staten har avsatt eller reserverat egendom för
gottgörelse av det krav som målet rör, eller
(c) det har fastställts att staten uteslutande använder eller
avser att använda egendomen i annat än statliga icke-
kommersiella syften och att den befinner sig inom
forumstatens territorium, varvid tvångsåtgärderna efter dom
endast får verkställas mot egendom som har samband med den
enhet mot vilken målet riktar sig.
Artikel 20
Verkan av samtycke till att utöva domsrätt avseende
tvångsåtgärder
Där samtycke fordras för tvångsåtgärder enligt artiklarna 18
och 19, ska erkännande av behörighet att utöva domsrätt
enligt artikel 7 inte innebära samtycke till vidtagande av
tvångsåtgärder.
Artikel 21
Särskilda slag av egendom
1. Följande slag av statlig egendom ska inte anses som
egendom som staten uteslutande använder eller avser att
använda i annat än statliga icke-kommersiella syften enligt
artikel 19, littera (c):
(a) egendom, inklusive bankkonton, som används eller avses
att användas i tjänsten vid statens diplomatiska
beskickningar, konsulat, särskilda diplomatiska uppdrag,
representationer vid internationella organisationer eller
delegationer vid organ i internationella organisationer eller
internationella konferenser,
(b) egendom av militär art eller som används eller avses att
användas vid utförande av militära uppgifter,
(c) egendom tillhörig centralbanken eller annan
penningpolitisk myndighet i staten,
(d) egendom som ingår i statens kulturarv eller i dess arkiv
och som inte är eller avses att bli utbjuden till
försäljning, och
(e) egendom som ingår i utställningar av föremål av
vetenskapligt, kulturellt eller historiskt intresse och som
inte är eller avses att bli utbjuden till försäljning.
2. Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel inverkar inte på
artikel 18 eller artikel 19 littera (a) och (b).
Del V Övriga bestämmelser
Artikel 22
Delgivning
1. Delgivning av stämning eller av annan handling om väckande
av talan mot en stat ska verkställas
(a) i enlighet med en tillämplig internationell konvention
där forumstaten och den berörda staten är parter, eller
(b) enligt en särskild överenskommelse om delgivning av
stämning mellan käranden och den berörda staten, om inte
forumstatens lagstiftning hindrar detta, eller
(c) om det inte finns någon sådan konvention eller särskild
överenskommelse,
(i) via diplomatiska kanaler till utrikesministeriet i den
berörda staten, eller
(ii) på annat sätt som godtas av den berörda staten, om inte
forumstatens lagstiftning hindrar detta.
2. Delgivning av stämning enligt punkt 1 (c) (i) anses ha
verkställts när utrikesministeriet har mottagit handlingarna.
3. Handlingarna ska vid behov åtföljas av en översättning
till det officiella språket eller ett av de officella språken
i den berörda staten.
4. En stat som går i svaromål rörande sakfrågan i ett mål som
har väckts mot den får inte därefter påstå att delgivning
inte har skett enligt bestämmelserna i punkterna 1 och 3 i
denna artikel.
Artikel 23
Tredskodom
1. En tredskodom ska inte beslutas mot en stat, om inte
domstolen har funnit att
(a) bestämmelserna i artikel 22 punkterna 1 och 3 har
uppfyllts,
(b) det har gått minst fyra månader från den dag då
stämningen eller övriga handlingar om väckande av talan har
delgivits eller anses ha blivit delgivna enligt artikel 22
punkterna 1 och 2, och
(c) denna konvention inte hindrar att domstolen utövar
domsrätt.
2. Ett exemplar av en tredskodom mot en stat, vid behov
åtföljd av en översättning till det officiella språket eller
ett av de officiella språken i den berörda staten, ska
överlämnas till staten på ett av de sätt som anges i artikel
22 punkt 1 och i enlighet med bestämmelserna i den punkten.
3. Tidsfristen för att ge in en begäran om att få en
tredskodom upphävd ska vara minst fyra månader och börja löpa
den dag då ett exemplar av domen har mottagits eller anses ha
mottagits av den berörda staten.
Artikel 24
Privilegier och immunitet under domstolsförhandlingar
1. Om en stat underlåter eller vägrar att rätta sig efter ett
beslut av en annan stats domstol som ålägger den att vidta
eller avstå från att vidta en viss åtgärd eller att lägga
fram ett dokument eller lämna andra upplysningar i ett mål,
ska det inte medföra andra följder än dem som ett sådant
beteende kan ha avseende sakfrågan i målet. I synnerhet får
inga böter eller viten åläggas staten på grund av sådan
underlåtenhet eller vägran.
2. En stat får inte åläggas att ställa säkerhet, garanti
eller pant, oavsett beteckning, för att garantera betalning
av rättegångskostnader eller utgifter i ett mål där den är
svarande inför en annan stats domstol.
Del VI Slutbestämmelser
Artikel 25
Bilaga
Denna konventions bilaga utgör en integrerad del av
konventionen.
Artikel 26
Andra internationella överenskommelser
Ingen bestämmelse i denna konvention ska inverka på
konventionsstaternas rättigheter och skyldigheter sinsemellan
enligt internationella avtal som gäller för dem och har
samband med förhållanden som behandlas i denna konvention.
Artikel 27
Tvistlösning
1. Konventionsstaterna ska sträva efter att lösa tvister om
tolkning och tillämpning av denna konvention genom
förhandling.
2. En tvist mellan två eller flera konventionsstater om
tolkning eller tilllämpning av denna konvention som inte kan
lösas genom förhandling inom sex månader ska på begäran av
någon av dem hänskjutas till skiljedomsförfarande. Om
konventionsstaterna inte har kommit överens om hur
skiljedomsförfarandet ska gå till inom sex månader räknat
från dagen för begäran om det, får var och en av dem
hänskjuta tvisten till Internationella domstolen genom en
ansökan i enlighet med domstolens stadga.
3. En konventionsstat får när den undertecknar, ratificerar,
godtar, godkänner eller ansluter sig till denna konvention
förklara att den inte anser sig vara bunden av punkt 2 i
denna artikel. Övriga konventionsstater ska inte vara bundna
av punkt 2 i förhållande till konventionsstater som har
lämnat en sådan förklaring.
4. En konventionsstat som har gjort en förklaring i enlighet
med punkt 3 i denna artikel får när som helst återta den
genom ett meddelande till Förenta nationernas
generalsekreterare.
Artikel 28
Undertecknande
Denna konvention ska stå öppen för undertecknande av alla
stater till och med den 17 januari 2007 vid Förenta
nationernas högkvarter i New York.
Artikel 29
Ratifikation, godtagande, godkännande och anslutning
1. Denna konvention ska ratificeras, godtas eller godkännas.
2. Denna konvention ska stå öppen för anslutning av alla
stater.
3. Ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller
anslutningsinstrument ska deponeras hos Förenta nationernas
generalsekreterare.
Artikel 30
Ikraftträdande
1. Denna konvention träder i kraft den trettionde dagen efter
dagen för deponeringen av det trettionde ratifikations-,
godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet hos
Förenta nationernas generalsekreterare.
2. För en stat som ratificerar, godtar, godkänner eller
ansluter sig till denna konvention efter deponeringen av det
trettionde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller
anslutningsinstrumentet träder konventionen i kraft den
trettionde dagen efter en sådan stats deponering av sitt
ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller
anslutningsinstrument.
Artikel 31
Uppsägning
1. En konventionsstat får säga upp denna konvention genom ett
skriftligt meddelande till Förenta nationernas
generalsekreterare.
2. Uppsägningen får verkan ett år efter den dag då Förenta
nationernas generalsekreterare mottog den. Konventionen ska
emellertid fortsätta att tillämpas på varje fråga om
immunitet mot domsrätt för stater eller deras egendom som
uppkommer i ett förfarande som inletts mot en stat vid en
annan stats domstol före den dag då uppsägningen får verkan
för någon av de berörda staterna.
3. Uppsägningen ska inte på något sätt inverka på en
konventionsstats skyldighet att uppfylla förpliktelser i
denna konvention som den folkrättsligt är bunden av oberoende
av konventionen.
Artikel 32
Depositarie och meddelanden
1. Förenta nationernas generalsekreterare utses till
depositarie för denna konvention.
2. I sin egenskap av depositarie för denna konvention ska
Förenta nationernas generalsekreterare underrätta alla stater
om följande:
(a) undertecknanden av konventionen och deponering av
ratifikations-, godtagande-, godkännande- och
anslutningsinstrument samt meddelanden om uppsägning enligt
artiklarna 29 och 31,
(b) den dag då denna konvention träder i kraft enligt artikel
30,
(c) urkunder, underrättelser och meddelanden som gäller
konventionen.
Artikel 33
Giltiga texter
Denna konventions arabiska, engelska, franska, kinesiska,
ryska och spanska texter är lika giltiga.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill
vederbörligen befullmäktigade av sina regeringar,
undertecknat denna konvention, som öppnades för
undertecknande vid Förenta nationernas högkvarter i New York
den 17 januari 2005.
Bilaga till konventionen
Förklaringar till vissa bestämmelser i konventionen
Syftet med denna bilaga är att fastställa hur de här angivna
bestämmelserna ska förstås.
Till artikel 10
Termen ”immunitet” i artikel 10 ska förstås i konventionens
hela sammanhang.
Artikel 10 punkt 3 påverkar inte frågan om
”ansvarsgenombrott”, frågor som hänför sig till en situation
där en statlig enhet uppsåtligen har uppgivit sin finansiella
ställning felaktigt eller senare minskat sina tillgångar för
att undgå att infria ett krav, eller andra därmed
sammanhängande frågor.
Till artikel 11
Hänvisningen i artikel 11 punkt 2 (d) till arbetsgivarstatens
”säkerhetsintressen” avser i första hand den nationella
säkerheten och säkerheten för diplomatiska beskickningar och
konsulat.
Alla personer som avses i artikel 41 i 1961 års
Wienkonvention om diplomatiska förbindelser och i artikel 55
i 1963 års Wienkonvention om konsulära förbindelser är
skyldiga att respektera värdlandets lagar och bestämmelser,
inklusive dess arbetslagstiftning. Samtidigt är
mottagarstaten enligt artikel 38 i 1961 års Wienkonvention om
diplomatiska förbindelser och enligt artikel 71 i 1963 års
Wienkonvention om konsulära förbindelser skyldig att utöva
sin domsrätt på ett sådant sätt att fullgörandet av
beskickningens eller konsulatets uppgifter inte onödigtvis
hindras.
Till artiklarna 13 och 14
Med uttrycket ”fastställande” som det används i dessa
artiklar avses inte endast konstaterande eller kontroll av
förekomsten av skyddade rättigheter utan även utvärdering
eller uppskattning av dessa rättigheter innefattande deras
innehåll, tillämpningsområde och utsträckning.
Till artikel 17
Uttrycket ”affärstransaktion” omfattar investeringar.
Till artikel 19
Uttrycket ”enhet” i littera (c) avser en stat som en
oberoende juridisk person, en delstat i en förbundsstat, en
stats underenhet, ett statligt organ eller annan enhet som
har status som självständigt rättssubjekt.
Orden ”egendom som har samband med enheten” i littera (c) ska
tolkas vidare än ägarskap eller besittning.
Artikel 19 påverkar inte frågan om ”ansvarsgenombrott”,
frågor som hänför sig till en situation där en statlig enhet
uppsåtligen har uppgivit sin finansiella ställning felaktigt
eller senare minskat sina tillgångar för att undgå att infria
ett krav, eller andra därmed sammanhängande frågor.
