Inledande bestämmelse



1 § I mån av tillgång på medel får statsbidrag enligt denna

förordning lämnas till



1. vård av värdefulla kulturmiljöer,



2. tillgängliggörande av värdefulla kulturmiljöer,



3. framtagande av kunskapsunderlag,



4. arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande, och



5. arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag.



Vård av värdefulla kulturmiljöer



2 § Bidrag får lämnas för kulturhistoriskt motiverade

kostnader vid vård av byggnadsminnen, bebyggelse i

kulturreservat och bebyggelse som är av riksintresse för

kulturmiljövården. Bebyggelse kan utgöras av

bebyggelsemiljöer, byggnader och andra anläggningar.



3 § Bidrag får lämnas för kulturhistoriskt motiverade

kostnader vid vård och skötsel av värdefulla kulturpräglade

landskap inom befintliga eller blivande kulturreservat

eller landskap som är av riksintresse för

kulturmiljövården.



4 § Bidrag får lämnas för kostnader vid vård av

fornlämningar. Förordning (2013:557).



5 § Bidrag får även lämnas för kulturhistoriskt motiverade

kostnader vid vård av andra värdefulla kulturmiljöer som har

särskild betydelse för förståelsen av historiska sammanhang

eller som har särskild lokal eller regional betydelse.

Förordning (2013:557).



6 § Bidrag får lämnas bara om det kan antas att miljöns

kulturhistoriska värden kommer att bevaras för framtiden.



Vid bidragsgivningen ska även följande beaktas:



1. om kulturmiljön och dess kulturhistoriska värden är

eller avses bli tillgängliga för allmänheten, och



2. fastighetsägarens egen insats och möjlighet att

långsiktigt upprätthålla en ändamålsenlig förvaltning av de

kulturhistoriska värdena.



Tillgängliggörande av värdefulla kulturmiljöer



7 § Bidrag får lämnas för insatser för att tillgängliggöra

värdefulla kulturmiljöer för allmänheten och för att

förmedla kunskap om dessa och de historiska företeelser och

händelseförlopp som de representerar. Vid bidragsgivningen

ska det läggas särskild vikt vid att kulturarvet så långt

som möjligt bör göras tillgängligt och användbart för alla.



Kunskapsunderlag



8 § Bidrag får lämnas till att ta fram sådana

kunskapsunderlag som är nödvändiga för att genomföra

insatser som bidrag lämnas för enligt denna förordning.



9 § Bidrag får lämnas till att ta fram sådana generella

eller riktade regionala och kommunala kunskapsunderlag som

syftar till att ta till vara kulturhistoriska värden i

samhällsplaneringen. Vid bidragsgivningen ska möjligheterna

till medfinansiering beaktas.



Arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande



10 § Bidrag får lämnas till arkeologisk undersökning och

övriga åtgärder enligt 2 kap. 13 § kulturmiljölagen

(1988:950) om fornlämningen finns i en äldre stadskärna och

berörs av kompletteringsbebyggelse. Förordning (2013:557).



11 § Bidrag får endast lämnas om



1. det finns ett betydande allmänt intresse av att

bebyggelsen kommer till stånd,



2. det inte finns möjligheter att anpassa bebyggelsen så att

fornlämningar inte berörs,



3. andra kulturhistoriska värden inte skadas av

arbetsföretaget, och



4. kostnaden är stor i förhållande till den totala kostnaden

för arbetsföretaget. Förordning (2013:557).



12 § Bidraget får inte överstiga den kostnad som enligt 2

kap. 14 § kulturmiljölagen (1988:950) ska betalas av

företagaren. Som sådan kostnad räknas inte kostnader för

maskintid och grovarbetskraft. Förordning (2013:557).



Arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag



13 § Bidrag får lämnas till arkeologisk undersökning och

övriga åtgärder enligt 2 kap. 13 § kulturmiljölagen

(1988:950), som enligt lagen ska betalas av företagaren, vid

mindre arbetsföretag som



1. föranleds av en myndighets beslut eller någon annan

tvingande omständighet, och



2. innebär mindre förändringar i nyttjandet av en byggnad, en

anläggning eller ett markområde och det med hänsyn till

omständigheterna är skäligt att företagaren avlastas

kostnaderna för de arkeologiska åtgärderna.



Även om arbetsföretaget inte är av sådant slag som anges i

första stycket får bidrag lämnas till kostnader för att ta

till vara fornfynd enligt 2 kap. 13 § kulturmiljölagen, om

det finns särskilda skäl. Förordning (2013:557).



Begränsningar



14 § Bidrag får inte lämnas till en statlig myndighet i

egenskap av fastighetsförvaltare eller avse åtgärder som

kan få kyrkoantikvarisk ersättning.



Bidrag får inte avse åtgärder för vilka ersättning har

lämnats enligt 2 kap. förordningen (2007:481) om stöd för

landsbygdsutvecklingsåtgärder.



Bidrag för arkeologisk undersökning vid mindre

arbetsföretag enligt 13 § får inte lämnas till ett statligt

eller kommunalt organ.



Ärendenas handläggning



15 § Ansökan om bidrag ges in till länsstyrelsen. Frågor om

bidrag prövas av Riksantikvarieämbetet eller, efter

Riksantikvarieämbetets bemyndigande, av länsstyrelsen. Om

inte länsstyrelsen ska pröva ärendet, ska den med eget

yttrande sända ansökningshandlingarna till

Riksantikvarieämbetet.



16 § Den myndighet som beslutar om bidraget får bestämma

villkor för bidragets användning, antikvarisk medverkan,

dokumentation, besiktning och annan redovisning samt

bevarande och tillgängliggörande. I beslutet ska den tid

anges som bidraget står till förfogande.



17 § Bidrag betalas ut på begäran sedan de åtgärder och

kostnader som bidraget avser slutligen har godkänts av den

beslutande myndigheten.



Om det finns skäl, får en del av bidraget betalas ut i

förskott. Villkor får ställas om förskottets användning och

om borgen eller annan säkerhet.



Redovisning



18 § När de åtgärder som bidraget avser har utförts ska

åtgärderna redovisas till och, om det behövs, besiktas av

den myndighet som beslutat om bidraget eller av någon annan

som myndigheten beslutar om i det enskilda fallet.



Återbetalning och återkrav



19 § Den myndighet som beslutat om bidrag får besluta att

ett beviljat bidrag inte ska betalas ut, om det kan antas

att bidraget har beviljats på grund av felaktiga uppgifter.



20 § Mottagaren av ett bidrag enligt denna förordning är

återbetalningsskyldig om



1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på

annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats

felaktigt eller med för högt belopp,



2. bidraget av något annat skäl än vad som sägs i 1 har

lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren

borde ha insett detta,



3. bidraget inte används för det ändamål det har beviljats

för,



4. mottagaren inte lämnar sådan redovisning som avses i 18

§,



5. villkor i beslutet inte har följts, eller



6. ett beslut om ansvar för kostnader som föranlett bidrag

enligt 1 § 4 och 5 ändras, så att det ansvaret minskar för

mottagaren av bidraget.



21 § Om en bidragsmottagare är återbetalningsskyldig enligt

20 §, får den myndighet som beslutat om bidraget besluta

att helt eller delvis kräva tillbaka bidraget, inklusive

ränta enligt räntelagen (1975:635).



Bemyndigande



22 § Riksantikvarieämbetet får meddela de föreskrifter som

behövs för verkställigheten av denna förordning.



Överklagande



23 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns

bestämmelser om överklagande hos allmän

förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 19 § får

dock inte överklagas.



Övergångsbestämmelser



2010:1121



1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011, då

förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård ska

upphöra att gälla.



2. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för

bidrag som har beviljats före ikraftträdandet.