Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje
verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares
räkning.
Allmänna skyddsbestämmelser av betydelse för förläggningen av
arbetstid finns i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen (1977:1160). Särskilda
bestämmelser om arbetstiden för minderåriga finns i 5 kap. den lagen.
Lag (1996:360).
2 § Lagen gäller inte
1. arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte
kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka över hur
arbetet är ordnat,
2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till
arbetsuppgifter och anställningsvillkor har företagsledande
eller därmed jämförlig ställning eller av arbetstagare som
med hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet att
själva disponera sin arbetstid,
3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,
4. fartygsarbete, eller
5. arbete som omfattas av lagen (2005:395) om arbetstid vid
visst vägtransportarbete.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att lagen ska tillämpas i fråga om fartygsarbete
som har undantagits från tilllämpning av bestämmelserna om
vilotid i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän.
Bestämmelserna i 10 b §, 13 § första stycket, 13 a § och 14 §
tredje stycket andra meningen gäller inte när lagen
(2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom
civilflyget är tillämplig. De gäller inte heller inom
offentlig verksamhet för arbete som är speciellt för
verksamheten och som är av sådant slag att konflikt inte kan
undvikas med Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning
i vissa avseenden. Sådant arbete kan förekomma hos bland
annat Försvarsmakten, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen
eller vid skydds- och beredskapsarbeten.
I lagen om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget
finns bestämmelser om årsarbetstid och om ledighet på
stationeringsorten för sådan flygpersonal.
Bestämmelserna i 13 § första stycket, 14 § och 15 § tredje
stycket gäller inte när lagen (2008:475) om kör- och vilotid
vid internationell järnvägstrafik är tillämplig.
Lag (2014:660).
3 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en
central arbetstagarorganisation får göras undantag från lagen
i dess helhet eller avvikelser från 5 och 6 §§, 7 § andra
stycket, 8–10 b §§, 12–14 §§ samt 15 § andra och tredje
styckena. Vidare får raster bytas ut mot måltidsuppehåll genom
sådana kollektivavtal. Avvikelser från 10 b § får dock inte
innebära en längre beräkningsperiod än tolv månader.
Avvikelser från 8 och 8 a §§, 9 § andra stycket, 10 och 10 a
§§ och 13 § andra stycket får göras även med stöd av
kollektivavtal som har slutits av en lokal
arbetstagarorganisation. Sådana avvikelser gäller dock under
en tid av högst en månad, räknat från dagen för avtalets
ingående.
En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som
avses i första eller andra stycket får tillämpa avtalet även
på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande
arbetstagarorganisationen om de sysselsätts i arbete som avses
med avtalet.
Undantag från lagen i dess helhet och avvikelser från 10 b §,
13 § första stycket, 13 a §, 14 § och 15 § andra och tredje
styckena samt byten av raster mot måltidsuppehåll enligt denna
paragraf får göras endast om detta inte innebär att mindre
förmånliga villkor ska tillämpas för arbetstagarna än som
följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG.
Ett avtal är ogiltigt i den utsträckning det innebär att
mindre förmånliga villkor ska tilllämpas för arbetstagarna än
som följer av direktivet. Lag (2011:740).
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från
denna lag.
Ordinarie arbetstid och jourtid
5 § Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i
veckan.
När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller
arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden uppgå till 40 timmar i
veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.
Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tillämpas
på arbetsstället.
6 § Om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att en
arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för
att vid behov utföra arbete, får jourtid tas ut med högst 48 timmar
per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en
kalendermånad. Som jourtid anses inte tid då arbetstagaren utför
arbete för arbetsgivarens räkning.
Övertid
7 § Med övertid förstås sådan arbetstid som överstiger ordinarie
arbetstid enligt 5 § och jourtid enligt 6 §. Om annan ordinarie
arbetstid eller jourtid gäller på grund av kollektivavtal som har
tillkommit i den ordning som anges i 3 § första stycket, eller på
grund av medgivande om avvikelse av Arbetsmiljöverket enligt
19 § 1, skall med övertid i stället förstås sådan arbetstid som vid
heltidsarbete överstiger ordinarie arbetstid och jourtid enligt
avtalet eller medgivandet.
Vid beräkning av övertid skall kompensationsledighet eller annan
ledighet som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller
jourtid likställas med fullgjord ordinarie arbetstid respektive
jourtid. Lag (2000:766).
8 § När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får
övertid tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under en
tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad,
dock med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän
övertid). Lag (2011:740).
8 a § Övertid utöver allmän övertid får tas ut med högst 150
timmar per arbetstagare under ett kalenderår om det finns
särskilda skäl för det och situationen inte har gått att lösa
på annat rimligt sätt (extra övertid).
Extra övertid och allmän övertid får tillsammans inte
överstiga 48 timmar per arbetstagare under en tid av fyra
veckor eller 50 timmar under en kalendermånad.
Lag (2011:740).
9 § Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande
omständighet som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren
vållat avbrott i verksamheten eller medfört överhängande fara
för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller
egendom, får övertid tas ut för arbete i den utsträckning som
förhållandena kräver (nödfallsövertid).
Om det för arbetsstället finns en lokal
arbetstagarorganisation inom vars avtalsområde arbetet faller,
får nödfallsövertid tas ut endast under förutsättning att
arbetsgivaren snarast underrättar organisationen om
övertidsarbetet. Lag (2011:740).
Mertid vid deltidsanställning
10 § Med mertid förstås sådan arbetstid som vid
deltidsanställning överstiger arbetstagarens ordinarie
arbetstid och jourtid enligt anställningsavtalet.
Bestämmelserna om beräkning av övertid i 7 § andra stycket ska
tillämpas även vid beräkning av mertid.
När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får mertid tas
ut med högst 200 timmar per arbetstagare under ett kalenderår
(allmän mertid). Mertid får också tas ut med tillämpning av de
villkor för nödfallsövertid som anges i 9 §. Lag (2011:740).
10 a § Mertid utöver allmän mertid får tas ut med högst 150
timmar per arbetstagare under ett kalenderår om det finns
särskilda skäl för det och situationen inte har gått att lösa
på annat rimligt sätt (extra mertid).
Extra mertid och allmän mertid får tillsammans inte överstiga
48 timmar per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller
50 timmar under en kalendermånad. Lag (2011:740).
Den sammanlagda arbetstiden
10 b § Den sammanlagda arbetstiden under varje period om sju
dagar får uppgå till högst 48 timmar i genomsnitt under en
beräkningsperiod om högst fyra månader. Vid beräkningen av den
sammanlagda arbetstiden skall semester och sjukfrånvaro under
tid då arbetstagaren annars skulle ha arbetat likställas med
fullgjord arbetstid. Lag (2011:740).
Anteckningar om jourtid, övertid och mertid
11 § Arbetsgivare ska föra anteckningar om jourtid, övertid
och mertid. Arbetstagarna har rätt att själva eller genom
någon annan ta del av anteckningarna. Samma rätt har fackliga
organisationer som företräder arbetstagare på
arbetsstället.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar föreskrifter om hur sådana anteckningar
ska föras. Lag (2013:611).
Arbetstidens förläggning m.m.
12 § Alla arbetsgivare som anlitar arbetstagare till arbete annat än
tillfälligt skall lämna arbetstagarna besked om ändringar i fråga om
den ordinarie arbetstidens och jourtidens förläggning minst två veckor
i förväg. Sådant besked får dock lämnas kortare tid i förväg, om
verksamhetens art eller händelser som inte har kunnat förutses ger
anledning till det.
13 § Alla arbetstagare skall ha minst elva timmars
sammanhängande ledighet under varje period om tjugofyra timmar
(dygnsvila). Avvikelse får göras tillfälligtvis, om det
föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat
förutses av arbetsgivaren, under förutsättning att
arbetstagaren ges motsvarande kompensationsledighet.
I den dygnsvila som alla arbetstagare har rätt till skall tiden
mellan midnatt och klockan 5 ingå. Avvikelse får göras, om
arbetet med hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller
andra särskilda omständigheter måste bedrivas mellan midnatt
och klockan 5. Lag (2005:165).
13 a § Arbetstiden för nattarbetande får under varje period om
tjugofyra timmar inte överstiga åtta timmar i genomsnitt under
en beräkningsperiod om högst fyra månader. Vid
genomsnittsberäkningen skall räknas av från beräkningsperioden
tjugofyra timmar för varje påbörjad period om sju dagar.
Semester och sjukfrånvaro under tid då arbetstagaren annars
skulle ha arbetat skall likställas med fullgjord arbetstid.
Nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker eller stor
fysisk eller mental ansträngning får dock inte arbeta mer än
åtta timmar under varje period om tjugofyra timmar som de utför
arbete under natt. Avvikelse får göras tillfälligtvis, om det
föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat
förutses av arbetsgivaren, under förutsättning att
arbetstagaren ges motsvarande kompensationsledighet.
Med nattarbetande avses den som normalt utför minst tre timmar
av sitt arbetspass under natt eller troligen kommer att
fullgöra minst en tredjedel av sin årsarbetstid under natt. Med
natt avses perioden mellan klockan 22 och klockan 6.
Lag (2005:165).
14 § Arbetstagarna skall ha minst trettiosex timmars
sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar
(veckovila). Till veckovilan räknas inte beredskapstid då
arbetstagaren får uppehålla sig utanför arbetsstället men skall
stå till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete när
behov uppkommer.
Veckovilan skall så långt möjligt förläggas till veckoslut.
Avvikelse från första stycket får göras tillfälligtvis, om det
föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat
förutses av arbetsgivaren. Sådan avvikelse får göras endast
under förutsättning att arbetstagaren ges motsvarande
kompensationsledighet. Lag (2005:165).
15 § Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under
vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på
arbetsstället.
Arbetsgivaren skall på förhand ange rasternas längd och förläggning så
noga som omständigheterna medger.
Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer
än fem timmar i följd. Rasternas antal, längd och förläggning skall
vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.
16 § Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det
är nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn
till sjukdomsfall eller annan händelse som inte har kunnat förutses av
arbetsgivaren. Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.
17 § Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan
ta de pauser som behövs utöver rasterna.
Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda
arbetspauser läggas ut. Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange
arbetspausernas längd och förläggning så noga som omständigheterna
medger.
Pauser räknas in i arbetstiden.
18 § Utan hinder av 13 - 17 §§ kan regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, meddela särskilda föreskrifter om arbetstidens
förläggning vid vägtransporter och luftfart.
Dispens av Arbetsmiljöverket
19 § Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas, får
Arbetsmiljöverket medge avvikelse från 5, 6, 10 b och 12–14 §§
samt 15 § andra och tredje styckena, om det finns särskilda
skäl för det.
Arbetsmiljöverkets beslut enligt denna paragraf får inte
innebära att mindre förmånliga villkor ska tillämpas för
arbetstagarna än som följer av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/88/EG. Lag (2011:740).
Skyddsombuds begäran om åtgärder
19 a § Om ett skyddsombud anser att åtgärder behöver vidtas
för att säkerställa att 8 a, 9 och 10 a §§ följs, ska
skyddsombudet vända sig till arbetsgivaren och begära att
denne vidtar sådana åtgärder. Om skyddsombudet begär det, ska
arbetsgivaren genast lämna skyddsombudet en skriftlig
bekräftelse på att begäran har mottagits.
Arbetsgivaren ska utan dröjsmål lämna besked i frågan om den
eller de åtgärder skyddsombudet har begärt. Lämnar
arbetsgivaren inte ett sådant besked eller avslår
arbetsgivaren skyddsombudets begäran, ska Arbetsmiljöverket
pröva om föreläggande eller förbud enligt 22 § ska meddelas,
om skyddsombudet begär det. Lag (2011:740).
Tillsyn
20 § Arbetsmiljöverket skall ha tillsyn över att lagen och de
föreskrifter som meddelas med stöd av lagen följs.
Lag (2000:766).
21 § Arbetsmiljöverket har rätt att på begäran få de
upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
För att utöva tillsynen har Arbetsmiljöverket rätt att komma
in på arbetsställena. Polismyndigheten ska då lämna den
handräckning som behövs. Lag (2014:660).
22 § Arbetsmiljöverket får meddela de förelägganden eller
förbud som behövs för att denna lag och föreskrifter som
meddelas med stöd av lagen ska följas.
Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Ett sådant föreläggande eller förbud får riktas även mot
staten som arbetsgivare. Lag (2013:611).
Straffbestämmelser m. m.
23 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en arbetsgivare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller
förbud som har meddelats med stöd av 22 §. Detta gäller dock inte om
föreläggandet eller förbudet har förenats med vite.
24 § Till böter döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. utan att undantag eller avvikelser har gjorts enligt 3
eller 19 §, har anlitat en arbetstagare i strid mot 10 b, 12,
15 eller 16 § eller brutit mot 11 § eller mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av 11 §, eller
2. har lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när
Arbetsmiljöverket har begärt upplysningar eller handlingar
enligt 21 § första stycket.
En gärning som omfattas av ett föreläggande enligt 22 § ska
inte medföra straffansvar enligt första stycket.
Lag (2013:611).
24 a § En arbetsgivare som tillämpar sådana bestämmelser i ett
kollektivavtal som strider mot 3 § fjärde stycket skall betala
skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som
har skett.
Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla
bort. Lag (1996:360).
25 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt
kollektivavtal som avses i 3 §, gäller vad som föreskrivs om påföljd i
avtalet eller i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Sanktionsavgifter
26 § Om en arbetsgivare har överträtt 5, 6, 7, 8, 8 a, 9, 10,
10 a, 13 eller 14 §, utan att ha stöd i kollektivavtal enligt
3 §, ska en sanktionsavgift tas ut. Avgiften ska tas ut även
om överträdelsen inte skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet.
Sanktionsavgiften utgör för varje timme
otillåten arbetstid eller jourtid och för varje arbetstagare
som har anlitats i strid mot 5, 6, 7, 8, 8 a, 9, 10, 10 a, 13
eller 14 §, en procent av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6
och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde vid den tidpunkt
då överträdelsen skedde.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2013:611).
26 a § Någon sanktionsavgift ska inte tas ut för en gärning
som omfattas av ett föreläggande eller förbud enligt 22 §.
Lag (2013:611).
26 b § Sanktionsavgiften ska tas ut av den fysiska eller
juridiska person som drev den verksamhet där överträdelsen
skedde.
Avgiften får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är
ringa eller ursäktlig eller om det annars med hänsyn till
omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut avgiften.
Lag (2013:611).
27 § Arbetsmiljöverket prövar genom avgiftsföreläggande
frågor om sanktionsavgifter.
Avgiftsföreläggande innebär att den som bedöms vara ansvarig
enligt 26 b § för en överträdelse föreläggs att godkänna
avgiften omedelbart eller inom viss tid.
När föreläggandet har godkänts, gäller det som domstols
lagakraftvunna avgörande om att avgift ska tas ut. Ett
godkännande som görs efter det att den tid som angetts i
föreläggandet har gått ut är dock utan verkan. Om
avgiftsföreläggandet inte har godkänts inom utsatt tid, får
Arbetsmiljöverket ansöka hos den förvaltningsrätt inom vars
domkrets avgiftsföreläggandet har utfärdats, om att avgift
ska tas ut.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2013:611).
27 a § En sanktionsavgift får tas ut bara om ansökan har
delgetts den som avgiftsföreläggandet riktas mot inom fem år
från den tidpunkt då överträdelsen skedde.
Ett beslut om att avgift ska tas ut ska genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften ska betalas till länsstyrelsen inom
två månader från det att beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta ska tas in i beslutet.
Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra
stycket, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484)
om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och
dröjsmålsavgiften ska lämnas för indrivning enligt lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
En beslutad avgift bortfaller om verkställighet inte har
skett inom fem år efter det att avgörandet vann laga kraft.
Lag (2013:611).
Överklagande
28 § Har upphävts genom lag (2000:766).
29 § Arbetsmiljöverkets beslut i enskilda fall enligt denna lag
eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2008:298).
30 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt
lagen får beslut som avses i 28 eller 29 § överklagas av
huvudskyddsombud eller, om något sådant ombud inte finns, av annat
skyddsombud. Finns det inte något skyddsombud, får en
arbetstagarorganisation överklaga ett sådant beslut i den mån saken
rör medlemmarnas intresse och organisationen tidigare har yttrat sig i
ärendet.
Om skyddsombud finns bestämmelser i 6 kap. arbetsmiljölagen
(1977:1160).
31 § I fråga om föreskrifter får Arbetsmiljöverket underställa
regeringen frågor av särskild betydelse innan verket meddelar
beslut i ärendet. Lag (2000:766).
32 § Arbetsmiljöverket kan förordna att dess beslut skall gälla
omedelbart. Lag (2000:766).
Övergångsbestämmelser
1992:637
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om övertidsavgift som förfallit till betalning
före ikraftträdandet.
2005:165
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005. Med undantag för 2 §
första stycket 5 och av vad som föreskrivs beträffande lagen
(2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget
skall de nya bestämmelserna dock tillämpas först från och med
den 1 januari 2007 om arbetsgivaren den 30 juni 2005 och
därefter fram till och med den 31 december 2006 är bunden av
kollektivavtal som reglerar arbetstidsfrågor. Lag (2005:428).
2008:298
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2. För beslut som meddelats av Arbetsmiljöverket före den 1
juli 2008 gäller 29 § i sin äldre lydelse.
2008:476
Denna lag träder i kraft den 14 december 2008. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig
till tiden före ikraftträdandet.
2011:740
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.
2. Medgivanden som har meddelats av Arbetsmiljöverket enligt
19 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande.
2013:611
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överträdelser
som har skett före ikraftträdandet.
