Tillämpningsområde



1 § Denna lag ska tillämpas på arbete som utförs av mobila

arbetstagare som är anställda av företag etablerade i en

medlemsstat och av förare som är egenföretagare under

förutsättning att arbetstagaren eller egenföretagaren deltar i

vägtransporter, vid vilka följande ska tillämpas:



– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av

den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning

på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar

(EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av

rådets förordning (EEG) nr 3820/85, eller



– Europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för

fordons-besättningar vid internationella vägtransporter

(AETR).



I fråga om förare finns bestämmelser om körtider samt om

raster och viloperioder i Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 561/2006 och AETR.



I arbetstidslagen (1982:673) finns bestämmelser om arbetstid

vid arbete som inte omfattas av denna lag. Om arbetstagaren

för samma arbetsgivare både utför arbete som omfattas av denna

lag och arbete som omfattas av arbetstidslagen, ska

arbetstiden läggas samman vid tillämpning av denna lag.

Lag (2012:229).



1 a § Med mobil arbetstagare avses i denna lag varje

arbetstagare som ingår i den del av personalstyrkan som

förflyttar sig och som är anställd av ett företag som utför

person- eller varutransporter på väg för andras eller egen

räkning. Lag (2012:229).



1 b § Med förare som är egenföretagare avses i denna lag en

person vars huvudsakliga yrkesverksamhet består i att utföra

person- eller varutransporter på väg mot ersättning, i

enlighet med ett sådant gemenskapstillstånd som regleras i

förordning (EG) nr 1072/2009 eller förordning (EG) nr

1073/2009 eller ett yrkestrafiktillstånd enligt

yrkestrafiklagen (2012:210), och



a) som har rätt att arbeta för egen räkning och inte utför

arbete för en arbetsgivares räkning,



b) är fri att organisera den aktuella verksamheten,



c) vars inkomster är direkt beroende av den förtjänst som

görs, och



d) är fri att, självständigt eller i samarbete mellan

egenföretagare, ha affärsförbindelser med flera kunder.



För den förare som inte uppfyller samtliga dessa kriterier ska

samma skyldigheter och rättigheter gälla som för mobila

arbetstagare enligt denna lag.



Med arbetstid avses, när det gäller egenföretagare, inte tid

som används för allmänt administrativt arbete som inte direkt

hänger samman med transporten i fråga. Lag (2012:229).



Avvikelser genom kollektivavtal



2 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en

central arbetstagarorganisation får undantag göras från

bestämmelserna i 5-9 §§, 12 § andra stycket samt 15 och 16 §§.



Genom ett sådant kollektivavtal får också



1. tidsperioden för beräkning av den högsta tillåtna

sammanlagda arbetstiden enligt 12 § första stycket utsträckas

till högst sex månader,



2. en annan period av natten än som anges i 14 § bestämmas,

dock inte före kl. 0.00 eller efter kl. 7.00.



Genom ett sådant kollektivavtal som avses i första stycket får

det också bestämmas i vilken omfattning perioder av väntan

skall räknas som arbetstid. Perioder av väntan innebär att

arbetstagaren inte fritt kan disponera över sin tid utan måste

befinna sig på sitt arbetsställe beredd att utföra arbete,

enligt bestämmelserna i 12 § tredje stycket, 15 § andra stycket

och 18 § tredje stycket.



Undantag från 8 § andra och tredje styckena får göras även med

stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal

arbetstagarorganisation. Sådana undantag gäller dock under

högst en månad, räknat från den dag då avtalet ingicks.



3 § En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal som avses i

2 § får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är

medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men

som sysselsätts i sådant arbete som avses med avtalet.



4 § Ett kollektivavtal är ogiltigt i den mån det innebär att

mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än

som följer av denna lag.



Ordinarie arbetstid, övertid och mertid



Ordinarie arbetstid



5 § Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i

veckan.



När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller

arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden uppgå till 40

timmar i veckan i genomsnitt under högst fyra veckor.



Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning

tillämpas på arbetsstället.



Övertid



6 § Med övertid avses arbetstid som överstiger ordinarie

arbetstid enligt 5 §. Om annan ordinarie arbetstid gäller på

grund av kollektivavtal som avses i 2 § första stycket, eller

på grund av medgivande om undantag av Transportstyrelsen enligt

21 §, ska med övertid i stället avses arbetstid som vid

heltidsarbete överstiger ordinarie arbetstid enligt avtalet

eller medgivandet.



Vid beräkning av övertid ska ledighet som förläggs till

arbetstagarens ordinarie arbetstid likställas med fullgjord

ordinarie arbetstid. Lag (2010:1570).



7 § När det finns ett särskilt behov av ökad arbetstid, får

övertid tas ut med högst 200 timmar under ett kalenderår

(allmän övertid).



8 § Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande

omständighet som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren

vållat avbrott i verksamheten eller medfört överhängande fara

för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom,

får övertid tas ut för arbete i den utsträckning som

förhållandena kräver (nödfallsövertid).



Om det för arbetsstället finns en lokal arbetstagarorganisation

inom vars avtalsområde arbetet faller, får nödfallsövertid tas

ut endast under förutsättning att arbetsgivaren snarast

underrättar organisationen om övertidsarbetet.



Nödfallsövertid får inte tas ut under längre tid än två dygn

från arbetets början utan att tillstånd till arbetet har sökts

hos Transportstyrelsen. Lag (2010:1570).



Mertid



9 § Med mertid förstås sådan arbetstid som vid

deltidsanställning överstiger arbetstagarens ordinarie

arbetstid enligt anställningsavtalet. Bestämmelsen om beräkning

av övertid i 6 § andra stycket skall tillämpas även vid

beräkning av mertid.



När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får mertid tas

ut med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän mertid).

Mertid får också tas ut med tillämpning av de villkor för

nödfallsövertid som anges i 8 §.



Begränsning av den sammanlagda arbetstiden



10 § Med sammanlagd arbetstid avses summan av de timmar under

vilka en arbetstagare har utfört arbete som denna lag är

tillämplig på, oavsett om arbetet har utförts för en eller

flera arbetsgivare. Detsamma gäller för egenföretagare oavsett

om arbetet utförts för en eller flera kunder.



Om en person utfört vägtransportarbete i egenskap av såväl

arbetstagare som egenföretagare utgör summan av arbetstiderna

den sammanlagda arbetstiden. Lag (2012:229).



11 § Arbetsgivaren skall av arbetstagaren skriftligen begära

uppgifter om arbete som denne har utfört för en annan

arbetsgivares räkning. Arbetstagaren skall tillhandahålla

arbetsgivaren dessa uppgifter skriftligen.



12 § En arbetstagares sammanlagda arbetstid får uppgå till

högst 48 timmar per vecka i genomsnitt under en

beräkningsperiod om högst fyra månader. Detsamma ska gälla för

egenföretagare.



Den sammanlagda arbetstiden får dock inte under någon vecka

överstiga 60 timmar, med undantag för de fall som avses i

artikel 8.6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 561/2006 och artikel 8.6 b i AETR.



Vid beräkningen av den sammanlagda arbetstiden ska till den

läggas sådana perioder av väntan när arbetstagaren eller

egenföretagaren inte fritt kan disponera över sin tid utan

måste befinna sig på sitt arbetsställe beredd att utföra

arbete. Sådan tid när arbetstagaren eller egenföretagaren

skulle ha arbetat men i stället varit frånvarande på grund av

semesterledighet eller sjukdom ska likställas med fullgjord

arbetstid. Lag (2012:229).



13 § Med vecka avses vid tillämpningen av 12 § den period som

börjar måndag kl. 0.00 och slutar söndag kl. 24.00.



Nattarbete



14 § Med nattarbete avses arbete under någon del av perioden

som börjar kl. 1.00 och slutar kl. 5.00.



15 § Om det ingår nattarbete i en 24-timmarsperiod som

påbörjas efter sådan avslutad vila som avses i artikel 8 eller

9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006,

artikel 8 i AETR eller 13 eller 14 § arbetstidslagen

(1982:673), får arbetstiden under den perioden inte överstiga

tio timmar.



Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska i

arbetstiden inräknas sådana perioder av väntan när

arbetstagaren eller egenföretagaren inte fritt kan disponera

över sin tid utan måste befinna sig på sitt arbetsställe

beredd att utföra arbete.



Undantag från begränsningen av arbetstiden vid nattarbete i

första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av

något särskilt förhållande som inte hade kunnat förutses av

arbetsgivaren eller egenföretagaren. Lag (2012:229).



Information om arbetstidens förläggning



16 § En arbetsgivare som anlitar arbetstagare till arbete annat

än tillfälligtvis skall informera arbetstagarna om ändringar i

den ordinarie arbetstidens förläggning minst två veckor i

förväg. Sådan information får dock lämnas kortare tid i förväg,

om verksamhetens art eller händelser som inte hade kunnat

förutses ger anledning till det.



Viloperioder för lärlingar och praktikanter



17 § För de lärlingar och praktikanter som är mobila

arbetstagare enligt 1 a § gäller de viloperioder som anges i

artikel 8 och 9 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 561/2006. Om bestämmelser i arbetsmiljölagen

(1977:1160) eller arbetstidslagen (1982:673) eller

föreskrifter meddelade med stöd av någon av dessa lagar ger

ett för den enskilde förmånligare skydd ska dock dessa

bestämmelser tillämpas. Lag (2012:229).



Raster och pauser



18 § Arbete får aldrig utföras längre tid än sex timmar i

följd utan rast. Rasten ska uppgå till minst 30 minuter, om

arbetstiden omfattar mellan sex och nio timmar. Om arbetstiden

överstiger nio timmar, ska rasten uppgå till minst 45 minuter.

Rasten får delas upp på flera perioder om minst 15 minuter

vardera.



Raster under sådan körtid som avses i Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr 561/2006 och AETR ska förläggas i

enlighet med förordningen eller överenskommelsen och räknas

som rast även enligt denna lag.



Rast som tas under perioder av väntan, när arbetstagaren eller

egenföretagaren inte fritt kan disponera över sin tid utan

måste befinna sig på sitt arbetsställe beredd att utföra

arbete, räknas även som arbetstid. Lag (2012:229).



19 § Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan

ta de pauser som behövs utöver rasterna.



Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda

arbetspauser läggas ut. Arbetsgivaren skall i så fall på

förhand ange arbetspausernas längd och förläggning så noga som

omständigheterna medger.



Pauser räknas in i arbetstiden.



Registrering av arbetstid



20 § Arbetsgivare och egenföretagare ska registrera all

arbetstid som omfattas av denna lag. Registren ska bevaras hos

arbetsgivaren eller egenföretagaren i minst två år efter den

tidsperiod som arbetet omfattar.



Arbetsgivaren ska på begäran av arbetstagaren lämna denne en

kopia av den registrerade arbetstiden. Även fackliga

organisationer som företräder arbetstagare på arbetsstället

har rätt att på begäran få en sådan kopia. Lag (2012:229).



Dispens



21 § Om kollektivavtal som avses i 2 § inte träffas eller om

det är fråga om en egenföretagare, får Transportstyrelsen

medge sådana undantag (dispens) som avses i den bestämmelsen,

förutsatt att det finns särskilda skäl.



Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om sådana undantag som avses i 2 § i

fråga om sammanlagd arbetstid och nattarbete för

egenföretagare.



Ytterligare övertid eller mertid, utöver allmän övertid

respektive allmän mertid, får medges med högst 150 timmar

under ett kalenderår. Lag (2012:229).



Tillsyn



22 § Transportstyrelsen ska se till att lagen följs och har

rätt att av arbetsgivaren och egenföretagaren på begäran få de

upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.



För att kunna utöva tillsynen har Transportstyrelsen rätt att

få tillträde till arbetsställena. Lag (2012:229).



23 § Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att

Transportstyrelsen ska kunna utöva sin tillsyn. Begäran om

sådan hjälp får dock göras endast om



1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att

åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda

befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver

tillgripas, eller



2. det annars finns synnerliga skäl.

Lag (2014:739).



24 § Transportstyrelsen får meddela de förelägganden eller

förbud som behövs för att denna lag ska följas. Förelägganden

och förbud får förenas med vite. Lag (2010:1570).



Straffbestämmelser m.m.



25 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den

arbetsgivare eller den egenföretagare som uppsåtligen eller av

oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller ett förbud som

har meddelats med stöd av 24 §. Detta gäller dock inte om

föreläggandet eller förbudet har förenats med vite.

Lag (2012:229).



26 § Till böter döms den arbetsgivare som uppsåtligen eller av

oaktsamhet



1. förlägger arbetet så att



a) arbetstagarens arbetstid överstigit vad som är tillåtet

enligt bestämmelserna i denna lag,



b) raster inte kunnat tas enligt vad som föreskrivs i 18 §

första stycket,



2. inte uppfyller sina skyldigheter enligt 16 §, utan att

undantag har gjorts enligt 2 eller 21 §, eller sina

skyldigheter enligt 20 §, eller



3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när

Transportstyrelsen har begärt upplysningar eller handlingar

enligt 22 § första stycket. Lag (2010:1570).



26 a § Till böter döms den som är egenföretagare och som

uppsåtligen eller av oaktsamhet



1. förlägger arbetet så att



a) arbetstiden överstigit vad som är tillåtet enligt

bestämmelserna i denna lag,



b) raster inte kunnat tas enligt vad som föreskrivs i 18 §

första stycket,



2. inte uppfyller sina skyldigheter enligt 20 § första

stycket, eller



3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när

Transportstyrelsen har begärt upplysningar eller handlingar

enligt 22 § första stycket. Lag (2012:229).



27 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser

enligt kollektivavtal som avses i 2 §, gäller vad som anges om

påföljd i avtalet eller i lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet.



Övertidsavgifter



28 § Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 7

eller 8 § utan att ha stöd i kollektivavtal enligt 2 §

eller ha fått dispens enligt 21 §, utgår en särskild

avgift (övertidsavgift). Avgiften tas ut av den fysiska

eller juridiska person som utövar den verksamhet i vilken

överträdelsen har begåtts.



Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid

och för varje arbetstagare som har anlitats i strid mot 7

eller 8 §, en procent av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6

och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde vid den

tidpunkt då överträdelsen begicks.



Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda

omständigheter föreligger. Lag (2010:1293).



29 § Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter

ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den

tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan

gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på

vilket inte kan följa svårare straff än böter, och

bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har

förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får

övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.



Ett beslut genom vilket någon har påförts en övertidsavgift

skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas

till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann

laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om

avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas

ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda

övertidsavgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för

indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte

behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om

indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga

fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem

år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.



Överklagande m.m.



30 § Transportstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas

hos allmän förvaltningsdomstol.



Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Lag (2010:1570).



31 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende

enligt denna lag, får beslut som avses i 30 § överklagas av

huvudskyddsombud eller, om något sådant ombud inte finns, av

annat skyddsombud. Finns det inte något skyddsombud, får en

arbetstagarorganisation överklaga ett sådant beslut i den mån

saken rör medlemmarnas intresse och organisationen tidigare har

yttrat sig i ärendet.



32 § Transportstyrelsen får förordna att dess beslut ska gälla

omedelbart. Lag (2010:1570).



33 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och

ärendehandläggning enligt denna lag och enligt föreskrifter som

har meddelats med stöd av lagen. Lag (2010:1570).



Övergångsbestämmelser



2008:299



1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.



2. För beslut som meddelats av Arbetsmiljöverket före den 1

juli 2008 gäller 30 § i sin äldre lydelse.



2010:1570



Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. Vid tillämpning av

7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska

Transportstyrelsen vara den enskildes motpart.