/Träder i kraft I:2016-01-01/

1 kap. Allmänna bestämmelser



Lagens innehåll och tillämplighet



1 § Genom denna lag genomförs rådets rambeslut 2008/947/RIF

av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om

ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte

att övervaka alternativa påföljder och

övervakningsåtgärder.

2 § Denna lag gäller inte i

förhållande till Danmark och Finland om lagen (1963:193) om

samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående

verkställighet av straff m.m. är tillämplig.



3 § Om Europeiska unionen genom ett särskilt beslut har

avbrutit tillämpningen av rådets rambeslut 2008/947/RIF i

förhållande till en medlemsstat, eller om en medlemsstat har

upphört att tillämpa rambeslutet eller den nationella

lagstiftning som genomför rambeslutet, gäller inte denna lag

i förhållande till den staten.



Definition av en svensk dom på frivårdspåföljd



4 § Med en svensk dom på frivårdspåföljd avses i denna lag en

dom



1. som har meddelats av en svensk domstol,



2. som avser fängelse i de fall den dömde villkorligt

frigetts, villkorlig dom eller skyddstillsyn, och



3. som har fått laga kraft.



Med en svensk dom på frivårdspåföljd avses i denna lag även

ett



1. beslut om villkorlig frigivning, eller



2. beslut som har meddelats med stöd av brottsbalken i

samband med verkställigheten av en påföljd som avses i första

stycket 2 och som inte innebär att en villkorlig dom eller

skyddstillsyn undanröjts eller att villkorligt medgiven

frihet förklarats förverkad.



Definition av en utländsk dom på frivårdspåföljd



5 § Med en utländsk dom på frivårdspåföljd avses i denna lag

ett avgörande



1. som i ett straffrättsligt förfarande har meddelats av en

domstol i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen,



2. som avser fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i

de fall den dömde villkorligt frigetts med stöd av domen

eller som avser en uppskjuten påföljd, en villkorlig påföljd

eller en alternativ påföljd, och



3. som har fått laga kraft.



Med en utländsk dom på frivårdspåföljd avses i denna lag även

ett beslut som har meddelats av en behörig myndighet i den

andra medlemsstaten på grundval av en dom enligt första

stycket och som innebär



1. att den dömde har beviljats villkorlig frigivning, eller



2. att övervakningsåtgärder har beslutats för den dömde.



Föreskrifter om verkställigheten av denna lag



6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare

föreskrifter om verkställigheten av denna lag.



2 kap. Erkännande och verkställighet av en svensk dom på

frivårdspåföljd i en annan medlemsstat



Förutsättningar för att sända över en svensk dom på

frivårdspåföljd



1 § En svensk dom på frivårdspåföljd får sändas över till en

annan medlemsstat för att erkännas och verkställas där



1. om den dömde har sin hemvist i den andra medlemsstaten och

har återvänt eller vill återvända dit,



2. om den dömdes sociala återanpassning underlättas av att

verkställigheten överförs, och



3. om det i övrigt är lämpligt.



Även om förutsättningarna enligt första stycket 1 inte är

uppfyllda, får domen sändas över till en annan medlemsstat,

om den dömde begär det och den staten har medgett att domen

sänds över.



Förfarandet



2 § Kriminalvården beslutar om en dom på frivårdspåföljd ska

sändas över till en annan medlemsstat för att erkännas och

verkställas där.



3 § En dom på frivårdspåföljd som ska sändas över till följd

av ett beslut enligt 2 § ska av Kriminalvården skickas till

en behörig myndighet i den andra medlemsstaten.



Domen får inte samtidigt sändas över till fler än en

medlemsstat.



Följdbeslut



4 § Sedan domen på frivårdspåföljd har erkänts i den andra

medlemsstaten, ska beslut om påföljden (följdbeslut) som

meddelas i den staten gälla i Sverige.



5 § Sedan domen på frivårdspåföljd har erkänts i den andra

medlemsstaten, får följdbeslut meddelas i Sverige endast om

den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten har

återfört behörigheten att meddela sådana beslut hit.



Kriminalvården ska överlämna ett ärende om följdbeslut till



1. den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde

övervakningen bedrevs eller kunde ha bedrivits vid tiden för

beslutet om översändande enligt 2 §, om domen avser fängelse

i de fall den dömde villkorligt frigetts eller skyddstillsyn,

eller



2. åklagare, om domen avser villkorlig dom.



Upphävande av ett beslut att sända över en dom på

frivårdspåföljd



6 § Kriminalvården får upphäva beslutet om att sända över en

dom på frivårdspåföljd för erkännande och verkställighet fram

till dess att den andra medlemsstaten har erkänt domen.



Fram till dess att verkställigheten av domen påbörjas i den

andra medlemsstaten får Kriminalvården upphäva beslutet om

översändande, om upphävandet



1. görs med anledning av att den andra staten har anpassat

påföljden, och



2. sker skyndsamt sedan Kriminalvården har fått kännedom om

anpassningsbeslutet.



Kriminalvården ska genast upphäva beslutet om översändande,

om påföljden har fallit bort enligt svensk lag eller inte

längre kan verkställas enligt ett beslut av en svensk

myndighet. Detta ska ske även om verkställigheten har

påbörjats i den andra staten.



Fortsatt verkställighet i Sverige



7 § Kriminalvården får begära att den andra medlemsstaten

återför behörigheten att verkställa domen på frivårdspåföljd,

om den dömde är åtalad för någon annan brottslighet i

Sverige.



8 § Sedan domen på frivårdspåföljd har erkänts i den andra

medlemsstaten, får den verkställas i Sverige



1. om Kriminalvården enligt 6 § andra stycket har upphävt

beslutet om översändande, eller



2. om den andra staten har beslutat att återföra behörigheten

att verkställa domen till Sverige.



3 kap. Erkännande och verkställighet av en utländsk dom på

frivårdspåföljd i Sverige



Skyldighet att erkänna och verkställa en utländsk dom på

frivårdspåföljd



1 § En utländsk dom på frivårdspåföljd som sänds över från en

annan medlemsstat ska erkännas och verkställas i Sverige om

förutsättningarna i 2 och 3 §§ är uppfyllda och inte annat

följer av denna lag.



Förutsättningar för att erkänna och verkställa en utländsk

dom på frivårdspåföljd



2 § För att en dom på frivårdspåföljd ska få erkännas och

verkställas enligt 1 § krävs



1. att den dömde har sin hemvist i Sverige och har återvänt

eller vill återvända hit, eller



2. att Kriminalvården har medgett att domen sänds över till

Sverige.



Ett medgivande enligt första stycket 2 ska endast lämnas om

den dömdes sociala återanpassning underlättas av att

verkställigheten överförs till Sverige och det i övrigt är

lämpligt.



3 § För att en dom på frivårdspåföljd ska få erkännas och

verkställas i Sverige enligt 1 § krävs även att domen innebär

en skyldighet för den dömde



1. att meddela byte av bostad eller arbetsplats till en

angiven myndighet,



2. att inte besöka angivna orter, platser eller fastställda

områden i Sverige eller den andra medlemsstaten,



3. att iaktta begränsningar i möjligheten att lämna

Sverige,

4. att följa anvisningar som rör beteende, bostad,

utbildning eller fritidssysselsättning eller möjligheten att

bedriva förvärvsverksamhet,



5. att vid bestämda tidpunkter anmäla sig hos en angiven

myndighet,



6. att undvika kontakt med angivna personer,



7. att undvika att befatta sig med angivna föremål som har

använts eller som skulle kunna användas av den dömde för att

begå brott,



8. att ekonomiskt kompensera för den skada som vållats genom

brottet eller att visa upp bevis för att denna skyldighet har

fullgjorts,



9. att utföra samhällstjänst,



10. att samarbeta med en övervakare eller med en företrädare

för socialtjänsten som har ansvar för dömda personer, eller



11. att genomgå terapeutisk behandling eller

avvänjningskur.

Hinder mot erkännande och verkställighet



4 § En dom på frivårdspåföljd får inte erkännas eller

verkställas i Sverige



1. om det återstår mindre än sex månader av den tid som den

dömde ska iaktta en skyldighet som avses i 3 §,



2. om den gärning som påföljden avser inte motsvarar brott

enligt svensk lag och det inte är fråga om en sådan gärning

som finns angiven i bilagan till denna lag och för vilken det

i den andra statens lagstiftning är föreskrivet en

frihetsberövande påföljd i tre år eller mer,



3. om den gärning som påföljden avser helt eller delvis har

begåtts i Sverige och inte motsvarar brott enligt svensk

lag,



4. om det för samma gärning som påföljden avser har meddelats

en dom i Sverige eller i en annan stat och domen fått laga

kraft och påföljden vid en fällande dom har avtjänats, är

under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt

lagen i den stat som meddelat domen,



5. om den dömde vid tidpunkten för brottet inte fyllt femton

år,



6. om verkställighet i Sverige inte skulle vara förenlig med

bestämmelser om immunitet,



7. om domen har meddelats efter en förhandling där den dömde

inte var personligen närvarande och det inte har bekräftats i

intyget som avses i 6 § att något av de villkor som anges i

artikel 11.1 h i rådets rambeslut 2008/947/RIF är uppfyllt,

eller



8. om påföljden innefattar en medicinsk eller terapeutisk

behandling som inte kan verkställas här.



5 § Om det med hänsyn till den dömdes personliga förhållanden

och omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får en

dom på frivårdspåföljd, trots hinder enligt 4 §, erkännas och

verkställas i Sverige.



Hur förfarandet inleds



6 § En dom på frivårdspåföljd ska sändas skriftligen till

Kriminalvården. Domen ska åtföljas av ett intyg som är

upprättat i enlighet med bilaga I till rådets rambeslut

2008/947/RIF.



Domen och intyget ska sändas över genom post, bud eller

telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet,

på annat sätt.



Intyget ska vara skrivet på svenska, danska, norska eller

engelska eller åtföljas av en översättning till något av

dessa språk.



7 § Om intyget saknas eller till form eller innehåll är så

bristfälligt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas

till grund för prövning av frågan om erkännande och

verkställighet, ska Kriminalvården ge den behöriga

myndigheten i den andra medlemsstaten möjlighet att inom en

viss tid komma in med komplettering. Detsamma gäller om domen

på frivårdspåföljd saknas.



Om de brister som anges i första stycket kvarstår efter den

tid som angetts, får beslut fattas om att inte erkänna och

verkställa domen.



Beslut i fråga om erkännande och verkställighet



8 § Kriminalvården prövar om en dom på frivårdspåföljd ska

erkännas och verkställas i Sverige.



9 § Om domen på frivårdspåföljd ska erkännas och verkställas,

ska beslut meddelas om att verkställighet ska ske

(verkställbarhetsförklaring).



Av verkställbarhetsförklaringen ska det framgå



1. vilken påföljd som ska verkställas och dess längd,



2. vilken skyldighet enligt 3 § den dömde ska iaktta och

under hur lång tid denna skyldighet gäller,



3. i förekommande fall, den anpassning som har skett med stöd

av 11 eller 12 §, och



4. vilken övervakningsnämnd som är behörig att fatta beslut

under pågående verkställighet.



10 § Ett beslut i fråga om erkännande och verkställighet ska

meddelas inom 60 dagar efter det att Kriminalvården enligt 6

§ tagit emot domen på frivårdspåföljd. Om Kriminalvården har

begärt in en komplettering enligt 7 §, ska fristen börja löpa

när kompletteringen kommer in till myndigheten.



Om det finns särskilda skäl, får Kriminalvården meddela

beslutet vid en senare tidpunkt än som anges i första

stycket.



Anpassning av övervakningstiden



11 § Om den tid som den dömde ska iaktta en skyldighet som

avses i 3 § överstiger tre år, ska Kriminalvården bestämma

tiden till tre år.



Anpassning av den skyldighet som den dömde ska iaktta



12 § Om den skyldighet som den dömde ska iaktta enligt domen

på frivårdspåföljd är oförenlig med de åligganden som följer

av eller de möjligheter att meddela föreskrifter som finns i

26 kap. 13–15 §§ och 28 kap. 2 a § brottsbalken, ska

Kriminalvården anpassa skyldigheten.



Den anpassade skyldigheten ska så nära som möjligt motsvara

det som bestämts i domen på frivårdspåföljd. Anpassningen får

inte innebära att skyldigheten blir strängare än den

ursprungliga skyldigheten.



Verkställigheten i Sverige



13 § Verkställigheten av domen på frivårdspåföljd, i enlighet

med verkställbarhetsförklaringen, ska påbörjas när beslutet

enligt 9 § fått laga kraft.



Vid verkställigheten tillämpas 26 kap. 11–18 §§ och 28 kap. 2

a § tredje stycket och 5 a § brottsbalken. För

verkställigheten gäller även 37 och 38 kap. brottsbalken i

tillämpliga delar.



Återförande av behörigheten att meddela följdbeslut



14 § Om den dömde allvarligt har åsidosatt den skyldighet som

följer av verkställbarhetsförklaringen och det kan antas att

den dömde inte kommer att låta rätta sig genom någon åtgärd

som kan vidtas enligt 13 § andra stycket, ska

övervakningsnämnden anmäla detta till Kriminalvården.



Kriminalvården ska efter en sådan anmälan återföra

behörigheten att meddela följdbeslut till den andra staten.



Upphävande av verkställbarhetsförklaringen



15 § Verkställbarhetsförklaringen ska upphävas



1. om den andra staten har återkallat domen på

frivårdspåföljd och intyget och verkställigheten ännu inte

har påbörjats i Sverige,



2. om den andra staten har meddelat den dömde nåd eller

amnesti eller ett annat beslut som enligt lagen i den staten

medför att påföljden inte längre får verkställas,



3. om den dömde har avvikit från Sverige eller inte längre

kan påträffas i Sverige,



4. om Kriminalvården har återfört behörigheten att fatta

följdbeslut enligt 14 § andra stycket och ett beslut i den

andra staten medför att påföljden inte längre kan verkställas

i Sverige, eller



5. om den andra staten har begärt att återfå behörigheten att

verkställa påföljden med hänsyn till att nya straffrättsliga

förfaranden pågår mot den dömde.



Beslut om upphävande av verkställbarhetsförklaringen meddelas

av Kriminalvården. Om verkställbarhetsförklaringen har

upphävts enligt första stycket 2–5, ska en påbörjad

verkställighet upphöra.



4 kap. Övriga bestämmelser



Offentligt biträde



1 § Offentligt biträde ska förordnas i ett ärende enligt

denna lag, om den dömde har behov av biträde.



Bestämmelser om överklagande av beslut om offentligt biträde

finns i lagen (1996:1620) om offentligt biträde.



Överklagande



2 § Kriminalvårdens beslut får överklagas endast om

myndigheten har



1. prövat om en dom på frivårdspåföljd enligt 2 kap. 2 § bör

sändas över till en annan medlemstat för erkännande och

verkställighet där,



2. prövat om ett beslut om att sända över en dom till en

annan medlemsstat för erkännande och verkställighet bör

upphävas enligt 2 kap. 6 §,



3. prövat om ett medgivande bör lämnas enligt 3 kap. 2 §

första stycket 2 till att en dom på frivårdspåföljd sänds

över till Sverige,



4. prövat om en verkställbarhetsförklaring bör meddelas

enligt 3 kap. 9 §, eller



5. prövat om en verkställbarhetsförklaring bör upphävas

enligt 3 kap. 15 § första stycket 3.



Beslut enligt första stycket 1 och 2 överklagas till den

tingsrätt inom vars domkrets den övervakningsnämnd som anges

i 2 kap. 5 § är belägen. Beslut enligt första stycket 3–5

överklagas till den tingsrätt inom vars domkrets den dömde är

folkbokförd.



Om behörig tingsrätt saknas för ett överklagande, prövas

överklagandet av Stockholms tingsrätt.



3 § Vid handläggning i domstol av ett överklagande tillämpas

lagen (1996:242) om domstolsärenden.



Om rätten överväger att upphäva en verkställbarhetsförklaring

som Kriminalvården har meddelat enligt 3 kap. 9 §, ska

myndigheten ges tillfälle att yttra sig.



Åtalsförbud



4 § Om en utländsk dom på frivårdspåföljd ska verkställas i

Sverige enligt denna lag, får åtal inte väckas för en gärning

som påföljden avser.





Övergångsbestämmelser



2015:650



1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.



2. Lagen tillämpas inte i fråga om ett ärende enligt lagen

(1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård

i frihet som har inletts före ikraftträdandet eller vid en

tidpunkt då den andra medlemsstaten inte har genomfört rådets

rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om

tilllämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar

och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa

påföljder och övervakningsåtgärder.





Bilaga



Gärningar som avses i 3 kap. 4 § första stycket 2 i lagen.



1. Deltagande i en kriminell organisation



2. Terrorism



3. Människohandel



4. Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi



5. Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen



6. Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängmedel



7. Korruption



8. Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot

Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt

konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska

gemenskapernas finansiella intressen



9. Tvätt av vinning av brott



10. Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron



11. IT-brottslighet



12. Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade

djurarter och hotade växtarter och växtsorter



13. Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse



14. Mord och grov misshandel



15. Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader



16. Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av

gisslan



17. Rasism och främlingsfientlighet



18. Organiserad stöld eller väpnat rån



19. Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter

och konstverk



20. Svindleri



21. Beskyddarverksamhet och utpressning



22. Förfalskning och piratkopiering



23. Förfalskning av administrativa dokument och handel med

sådana förfalskningar



24. Förfalskning av betalningsmedel



25. Olaglig handel med hormonpreparat och andra

tillväxtsubstanser



26. Olaglig handel med nukleära eller radioaktiva ämnen



27. Handel med stulna fordon



28. Våldtäkt



29. Mordbrand



30. Brott som omfattas av den internationella

brottmålsdomstolens behörighet



31. Kapning av flygplan eller fartyg



32. Sabotage